Lullaby

Sång som jag kan somna till.

Godnatt!

Fashion Installation

Ledigheten från c-uppsatsarbetet kom och slog mig med en massa andra saker. Vad livet verkligen går vidare till annat. Jag var på invigningen av Andre Linderos Michel’s fashion installation “Blinded by Light” på Skeppsholmen. Visit Sweden och andra arrangörer hade bett honom tolka svensk anrik traditionell klädsel och resultatet blev antingen i vitt eller svart; jag var mycket imponerad av kläderna han hade skapat, han hade gjort en liten svart cape som jag gärna skulle ha burit. Han är en newyorkbo som har studerat på Parson’s.

Du kan se hans verk här, och mycket mer: http://www.arealanderos.com/#/client/template.xml?aaa=portfolio/44614

Det här året kommer att bli mycket spännande; fyra resor är redan inplanerade, och fler kommer det att bli!

Lite musik som jag fastnade för ikväll

Min kära vän T

Som fortfarande lever livet i New York på Manhattan, och ingen annanstans. Denna bild togs på Roosevelt Island, en varm novemberdag 2011. Vi gick runt med våra Gingerbread Latte från Starbucks och bara njöt av en tystnad som inte finns på Manhattan. Fast när vi kom hem till vårt ställe på Upper East så kände vi oss som hemma igen, Manhattan all the way baby!

Snart fri!

Ja, nu är det två sista dagar av c-uppsatsarbete sedan är jag fri! Eller ja, tills nästa kurs börjar igen. Alltid något på gång, javisst.

Imorgon ska jag på en premiär för en fashion installation med mingel och dricka på Fotografiska Muséet, det ska bli intressant att se! Jag var där senast i oktober för att se Mapplethorpe’s utställning, en bit historia inom fotografi.

Nej, nu blir det dags för mer kaffe och mat. Ciao!

As they say

Hi there

Koppen med kaffe är framme och snabbt urdrucken för att möta ännu en ny dag. Vädret må vara grådaskigt ute (det ÄR ju faktiskt Sverige jag är i nu) men jag parerar med lite vald musik nedan, och en dos av affirmation. Det känns bra när man vaknar upp till goda nyheter både för en själv och andra i ens närhet. Med denna inställning intar jag dagen och frågar mig själv vad jag kan uppfylla idag.

…

…

Och man tar ett steg tillbaka och tänker på vad som egentligen sker framför en. Vad som kännetecknar människan och dess komplicerade natur. Vad en blick kan göra, vad ens eget försök inte verkar kunna gå fram. Handlar det så mycket om att ge ett sken av något här? Är det nu den svenska mentaliteten ska framhävas? För nog är det ju så att svenskarna ska framhäva sig själva, för att någonstans fann vi ett sätt att leva på just det sättet – annars skulle vi drivas bort. Drivas bort för att i denna stad har folk kommit för att finna mer, och just det där mer antar vi finna om vi bara sållar bort de där vi kategoriserar under “appending for approval”. I denna stad har vi inte råd att vänta på något bättre, utan vi måste ta oss igen dem konversation för konversation; mingel med skål, hemmafest med plockmat, introduktion på stan.

Det är så normen ter sig denna kväll, på denna lilla plats.

Och när man då står där och ser att detta nu sker framför en, att man är mitt uppe i det, det är då man får ta sig frågan om vem man egentligen är. När diskussionen redan är igång.

Och dagen efter när bilderna kommer upp, som visar en annan verklighet. En skapad verklighet av något man egentligen vill utge verkligheten till att vara. Vi som var där vet sanningen, men vad spelar det för roll när manipulationen av verkligheten redan är igång

To be continued…

Them bumpy roads

…och jag undrar vart någonstans det gick fel? Om det var klockslaget som aldrig synkroniserades, om det var den där blicken och den konversationen som gjorde det? Eller var det något större än så?

2012 och vi alla vet att Mayakalendern vill oss något detta år. Året för förändring, för att bryta ner något och bygga något nytt. Det är inte året för världens undergång utan undergången för den värld vi trodde var vår. Det som vi trodde var vardag, det vi trodde var vårt sätt att leva på, det kommer att förändras till en sådan grad att man undrar vad som hände med ens värld. För människan är inte mer än vad den kan uppfatta sig själv igenom.

Tio dagar efter att jag hade landat i Sverige efter två månader away igen frågar jag mig frågan vad som händer. Varför saker och ting går off road, på bumpy roads i mörket med endast sikt på någon meter fram, innan det styrs upp på vägen igen, en omskakande upplevelse. Varför? Och då ska ni veta att saker och ting går generellt min väg, helt smooth.

Allt som har hänt under dessa tio dagar är saker som brukar hända under ett år ungefär. Och det är då man sätter sig ner och undrar vad detta år vill med en. Motgång efter motgång, men jag reser mig upp envis som jag är. Magkänslan är starkare än någonsin och visar vart härnäst jag är påväg. Men tyvärr lyssnar jag inte tillräckligt på den. Ja, fredagen den 13:e kom och utgång nalkades. Innan vi gick ut tänkte jag “jag ska inte ta med iPhonen för den kommer att bli stulen ikväll” och det brukar jag inte känna. Utgången kom och gick och jag trodde jag hade klarat mig. Mindre än en minut krävdes innan den var borta, och då endast någon minut från hemmet. Det hade varit ok om de hade stulit mitt bankkort eller nycklar, men man tar inte min iPhone. Min telefon som är min kontakt med hela världen, den som ger mig svar på så mycket.
Därför är mitt nummer spärrat och jag kan inte längre nås på det.

Allting har ett pris och frågan är vad man är villig att betala. Och betalat har jag gjort. Jag har rest mig upp gång efter gång, med mer hård hud then before och sagt till mig själv “något gott är påväg att komma min väg“. Jag har lyssnat till T, hört New York genom henne, och fått mig en dos av ass-kicking. Precis som henne frågar jag mig varför allt detta sker, men att jag kan mer än såhär: det handlar om att visa sig starkare och starkare för att man växer. Tro mig, det gör man.

Note to self

Sök jobbet hos mediep********!

Disgusted

Usch, vad människan kan vara äcklig. Än en gång har den amerikanska militären gjort något hemskt igen, kulturen, jargongen och grupptrycket kan verkligen dra fram sjuka sidor…

Klicka på länken för att gå vidare till videon
http://www.airforcetimes.com/news/2012/01/marine-allegedly-urinates-on-corpse-in-video-011112/

Time to pic up that camera

Stilleben

Stilleben when you least expect it.

Back to black

Sista rycket med c-uppsatsen. Mkt kaffe, mkt socker och random musik.

Thesis, oh thy thesis…

Ja, halv tre på morgonen och man sitter med c-uppsatsen som om det inte fanns någon morgondag… Fast jo, imorgon finns det ju det och jag ska intervjua en reporter från New York Times.

2012

Jag vill verkligen inte jinxa något men detta år verkar bli ett stört år, ni vet ett sånt år som man inte alls fattar varför saker och ting händer men det löser sig ändå? Det har bara gått några få dagar in på detta år och helt löjliga saker har slängts på mig som jag inte alls förväntade mig på något sätt. Många bisarra saker, och några som har tett sig svårrubbade men som slutligen har löst sig efter att man har blivit frustrerad, irriterad och fått blodet att pumpa lite. Det är bra på så sätt att det gör mig mer hårdnackad för tro mig, om det är något jag har lärt mig under 2011 så är det att det är en hård värld vi lever i som speciellt i metropoler kräver en person som inte låter sig vikas, som vässar sina armbågar ständigt och inte tittar bakåt.

Japan gjorde mig naiv, Thailand gjorde mig misstänksam mot människor, New York gjorde mig tuffare eftersom annars blir man överkörd och Stockholm gör mig irriterad. Hahahaha, ja jag har blivit lite cynisk ja men det är dose of reality som jag har fått, dock utan att tappa min tro för framtiden.

2012 to-do list:

Flytta in till innerstan. Kista må vara coolt och upcoming (iaf på Gallerian där jag bor), men inte tillräckligt för mig eller för en sådan som jag.

Betald skribent. Ja, men vafan nu

Ta examen och bli officiellt klar (examen är redan tagen i mitt huvud för lääääänge sedan)

Fortsätta med gym-rutinen och finna min idealvikt och form (behöver bulka).

Börja pensionspara. Tiden är kommen!

Nischa mig, fördjupa mig inom mina områden, skala av, förfina, stå ut med fötter, stå upp, rak rygg, blick långt bort mot mål.

Familj. Yra med dem.

Kompromissa så lite så möjligt.

Kärlek. Ta nya steg, våga, reflektera.

Fortsätta med hobbies, förfina kärnan i just min karaktär inom respektive hobby.

Leva livet, sätta nya mål och ständigt tänka på att det är jag och ingen annan som formar mitt liv, och att jag är nyckeln till allt.

That’s it.

Them Portugal

Ja, jag utsattes för Portugal i en vecka över nyår minsann. Jag kom dit till flygplatsen, väntade nio timmar på vännerna och åkte sedan med dem in till Lissabon där det var en fantastiskt fin solnedgång. Totally breathtaking. Dagarna spenderades i en villa med utsikt över kusten och en strand. I solen var det underbart varmt och kvällarna spenderades med bra musik och skönt sällskap. Vin är för övrigt löjligt billigt i Portugal.

När jag tänker tillbaka på veckan i Portugal känns den nästan som en dröm, som en flyktig dröm som skedde någonstans där mellan resan från New York och Stockholm…

Dagen jag började hata SJ

Vad är det för fel på SJ? Mycket. Ja, en hel del tydligen. Till en början att tåget är försenat både till och från Gbg, vilket gjorde att jag missade min tentamen med 1,3 timmar. Inte ok! Jag hade till och med räknat in extratid innan utifall det skulle bli en försening men vafan två timmar ska man INTE behöva räkna in!
Jag studerar på distans på Göteborgs universitet och åker dit för att tenta av ungefär fyra gånger per halvår. Jag har tidigare flygt ner med norwegian som bara tar 55 min, och det värsta man har att vänta då är att man kanske kommer fram tidigare än utsatt tid och att man måste slitas från gratis WIFI:n som finns i planet under färd.

Med SJ undrar man HUR försenad man kommer bli, hur skrikit det kommer att vara i vagnen och den ständiga ovissheten. Och ni förstår jag tog ett tåg som de vågade kalla för “snabbtåg”. Snabbt tåg?! Snabbt? Tåg?! Alltså man blir ju frustrerad för mindre. När vi åkte till Gbg var det fel på en elkabel på två ställen. Så vi hamnade i Hallsberg och stod där medan de då och då ropade ut i högtalarna “vi väntar på information från blablabla” medan barn skrek och vi satt och svalde vår kollektiva irritation. Vad ska man göra när SJ har typ monopol?

Och när jag åkte tillbaka till Sthlm så hade de mage att säga att tåget har preliminärtid 25 min senare, SEDAN säga att tåget är på plattformen och kommer gå i lagom korrekt tid MEN SEN så lämnar de oss utanför tåget på plattformen i väntan på att bli insläppta. “Städning pågår” stod det i 50 jävla minuter. Vi stod och frös och frös och fick ingen information.

Nästa gång flyger jag ner till Gbg med norwegian; billigare, snabbare, mer tillförlitligt, allt.

There!

Happy Holidays from T & C!

NYC photos

Vad lite kultur kan göra med en

Så, då var det dags att lämna New York och det liv jag lever där. En stad som jag håller kär, och utifrån många kriterier definierar mig utifrån. New York och jag är en enhet och den staden kommer alltid att finnas i mitt liv.

När jag tänker tillbaka på de åren som har gått sedan jag flyttade hemifrån tycker jag nästan att de ter sig bisarra för mig; hur de val jag har gjort har gjort mig till den jag är idag. Jag ångrar ingenting, allting har varit lärorikt och gjort att jag verkligen har fått en ny synvinkel på livet.

Och det känns underbart att jag har gjort det när jag var såhär ung som jag är nu, allt detta har format mig under den livsperiod jag är formbar. Jag vill vara en sann världsmedborgare och ta till mig olika synsätt på människan, och inte fastna i jantelagen. Och jag tror minsann att jag har sparkat loss mig en del från de invanda normer som kan ha tett sig självklara och nästintill undermedvetet processade.

Nu sitter jag på planet mot Lissabon i Portugal och ska spendera en vecka där. Jag hoppas på lite värme och sol innan jag kommer till iskalla Svearike.

Årsresumé 2011

Ja, vilket år detta har varit. Så fantastiskt, så många upplevelser jag har haft…

Januari: jag firade in 2011 på en strand kallad Haadrin Beach, Koh Phangan i Thailand. Det var… crazy. Wow, mänskligheten alltså. Och detta satte sedan tonen på hela mitt år; att se mänskligheten alla sidor. Alla.

I februari drog jag iväg till Singapore och Malaysia och fann nya och gamla vänner. Singapore var en intressant stad som jag skulle kunna tänka mig återvända till någon gång igen.

I mars vad jag i Bangkok, Thailand, innan jag åkte iväg till Sverige för ett litet tag.

I april for jag iväg till New York och stannade där till början av juni.

I juni bodde jag i Gävle med familjen. Meditationsretreat i Ödeshög.

I juli flyttade jag tillbaka till Stockholm. Träffade nytt och gammalt folk. Wow.

Augusti började jag på journalisthögskolan igen.

September var det mest en massa pluggande.

Oktober åkte jag till Estland till ett fantastiskt hotell.

November flyttade jag tillbaka till NYC för att skriva c-uppsats.

December reste jag iväg till Portugal för att festa in 2012.

That’s it!

Nej, men jag vill egentligen skriva mer men det finns inte så mycket tid här i New York innan jag åker vidare. Det jag vill ha sagt är att detta har varit det bästa året hittills och det blir bara bättre för varje år. Trodde inte att jag skulle kunna ha ett bättre år än 2010 men 2011 slog det med hästlängder.

Ska maxa 2012 innan jorden går under, yey!

Them parties

Jag skojar inte när jag säger att jag och mina vänner har festat nästan varje dag sedan jag kom till New York den tredje november. Vi har högst vilat två nätter i rad, men annars har vi nästintill alltid blivit inbjudna till event, fester och klubbar som om det inte fanns en bättre morgondag. Yep, gratis drinkar och inträde före kön hela tiden och vi kunde inte ha haft det bättre. Jag som aldrig trodde att jag skulle klara av detta, men det har gått och jag har genom detta fått kontakt med många intressanta människor.

Dock tror jag att detta är något som jag främst kan göra i NYC för att livsstilen är annorlunda här.

Samtidigt arbetar jag intensivt med min c-uppsats på dagarna på Starbucks, bara för att kompensera.

Merry Christmas!

Julhelgen kom till Manhattan genom en massa event som bara händer när man är här. När julafton kom och vi såg att solen sken ute visste vi att vi var på god fot, och bestämde oss för att börja dagen med en brunsch, vilket med i sann New York-anda innebar ett glas champagne, fyra pancakes, home fries (varför äter amerikanerna stekt potatis till frukost?!), bacon och mycket sirap och smör. Detta enbart några få gator ner i vårt härliga område Chelsea.

Efter det tog vi en promenad längs Fifth Ave, fann en otroligt god kopp french vanilla att dricka i solskenet och gick tillbaka på Madison Ave, som är fin förstås. Halv åtta hade vi bokat bord på Scandinavian House för att äta oss otroligt mätta på julmat. Wow, jag åt så mycket rå lax mmmmmm. Glögg förstås!

Och efter det drog vi till en skybar på femte avenyn som var en rooftop bar med utsikt över Empire State bldg, Chrysler Bldg och andra fantastiska skyskrapor. Klockan slog in juldagen och vi bestämde oss för att avsluta kvällen på en lounge nära vårt hem där gogo-killarna dansade i takt med vårt dansande till musiken som alltid är bra.

Julafton som det ska firas på Manhattan!

Juldagen spenderades på nedre Manhattan runt Wall St. Vi tog oss till färjan till Staten Island och bara stod på baksidan av färjan och gapade över den vackra utsikten över ön vi bor på. Fantastiskt. Och på kvällen drog vi ut till vår lounge en gata ner som spelar bra musik. Livet i NY!

God Jul från New York!

Jag läste nyss igenom de inlägg jag skrev för ett år sedan då jag var i Thailand. Haha, var kul det var! Skulle inte vara fel med lite värme nu.

PS. Sorry att det blev ett lite uppstyltat inlägg då jag egentligen är för trött för att skriva just nu. Behöver en power nap.