Question me! Frågestund! Hurra!

Japan? Journalistik? Modelljobb? Studier? Skola? Musik? Choklad? Glögg? Mobilnummer?

Confidential secret

Anledningen att jag inte skriver om mina auditions är att jag enligt kontrakt inte får berätta om någonting. Ja, det skulle inte förvåna mig om de har koll på vad man skriver på internet…

 

Det jag kan säga är att jag var på en audition för AEON för några veckor sedan. Då skulle man framför kameran sträcka sig fram och ropa ”Cinderella!”. Nu går den reklamen på TV:n och motskådespelerskan är en känd japansk/engelsk kvinna med ljusa ögon. Det skulle ha varit kul att träffa henne!

 

Annars kan jag säga att dagens audition var typ den simplaste ever. Nu klarar jag av att gå själv! Yey!

Audition without agent

Idag ska jag iväg till Omotesando för att gå på audition.

Det var så att en av mina agenturer ringde om ett jobb och sen gick jag vidare i denna picture selection så nu ska jag åka dit själv! Jag åker alltid annars med min agent, som också översätter åt mig när det blir för krångligt framför kameran.Väldigt läskigt, men en utmaning jag ska ta mig an! Har fått en karta av min agent så jag ska se vart det ligger.

 

Hm, det ska bli intressant det här.

 

Förresten så har julen i Sverige kommit igång nu. Mysigt! Här si

Partypics! Cool pic

Jag och Ami letar efter Tokyo Jihens låtar. Allt på japanska!

Peter, jag och Heji

Alltså hur coolt är inte detta!? Ser ut som vi gör en synkroniserad dans.

Ami, en jättetrevlig kompis!

Gulliga Heji poserar äntligen utan händer för ansiktet. Här sportar jag hennes glasögon och det såg ju faktiskt inte så dåligt ut! Eller? Jag skulle kunna tänka mig ha liknande bågar, fast mer raka

 

Fest igår! Blev en väldigt spontan fest igår ute i Saitama med de japanska vännerna och koreaner. Vi hade jätteroligt med festlekar och tidigt på morgonen gick vi sedan iväg till en karaoke och sjöng i flera timmar tills stängningsdag klockan sex.

Selfpic: Feeling a bit frustrated…

So we party did

Venti is too big?

Att gå ibland japaner som tror att man inte kan japanska är kul. Jag gick förbi två tjejer på stan och de sa sedan ”han var lite tuff, men jättegullig!”.

När jag beställde in en venti size på Starbucks så sade hon som gjorde den ”muri!” till sina kolleger, vilket betyder impossible eller overdoing med syftning på att hon tyckte den var för stor att dricka.

Att beställa in något på Starbucks med storlek Venti (största) är jättekonstigt för japanerna! Alla andra beställer in small eller tall, i vissa fall Grand men aldrig venti. De tittar alltid smått chockade på en och upprepar för att kolla att de verkligen hörde rätt. Alltid när jag går dit med en japansk kompis reagerar de på Venti… De tycker den är enorm (sluta!).
När jag var till Starbucks i Roppongi Hills med Natsuko skulle jag beställa in en Dark Choco Mocha Frappuccino Venti (kall) för att dricka den inne på bion. Då när personalen ropade min beställning till the coffeemaker så blev hon förvånad och skrek ”eeh!!!”, haha!

Japaner tycker ibland att vissa saker är konstiga, som är helt naturliga för oss som till exempel att jag ville ha lite soja i riset, det var jättekonstigt!
Men de är sp tevligs för att de är så konstiga att de har en hög öppenhet för allt konstigt <3.

Mindmapping is fun！

but I’ll tell about what later when I get home.

Sitter och väntar på det där som jag ska skriva om.

 

Men det händer aldrig.

Så jag sitter här och försöker förstå mig på något annat istället.

 

Tre veckor. Tack och lov!

ぐずん

Så, jag går runt i Tokyo Tower en kväll innan stängningsdags och hör sedan det där speciella introt till en låt. Jag stannar upp och förföljer upp var låten kommer ifrån, och ju mer jag lyssnar ju mer chockad blir jag över att det är precis och exakt Múms låt ”The Machine Gun”! Den låten måste BARA har varit riktad till mig från någon därute! Den är så okänd och så ooootroligt sällsynt att det finns inte en chans att jag bara råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle…! No way! Så jag stod där och kände mig helt förbluffad.

Och idag åkte jag och en kompis förbi en korean längs en enslig, anonym gata. Sedan när jag cyklar förbi på EXAKT samma ställe så kommer hon på exakt samma ställe! Vad var oddsen för det?!

Konstig dag.

Buying tickets is a lottery in Japan

Det är inte lätt att vara utlänning i Japan när det gäller att hänga med i nyheter och utveckling av de senaste händelserna. Jag förstår varför Japan har isolerat sig så från omvärlden för att Japan är så långt ifrån all att man oftast bara kan föreställa sig en generell stereotypisk bild av länder i till exempel Europa. Typ allt det som jag har stött på gällande Sverige här så är det design, IKEA, musik. Viste ni förresten att alla i världen anser att tomten kommer från Finland FÖRUTOM här i Japan där man säger att han kommer från – Finland! Ja det är konstigt.

Så helt plötsligt kom det upp att konsertbiljetter till Lady Gaga (eller ”ledi giga”, som en lärare sa) redan har börjat sålts, något jag hade totalt missat. Jag bad en ur skolpersonalen hjälpa mig med att köpa biljett för det var verkligen JÄTTESVÅRT. Verkligen! Man var tvungen att registrera sig på en sida, och då fick man inte använda sig av alfabetiska tecken, eller västerländska siffror utan japansk-västerländska siffror. Annars blev det bra error.

Och det fanns många förvirrande betalningsmöjligheter. Det slutade med att jag gick med i ett ”lotteri”. Blir jag utvald får jag möjligheten att köpa en biljett i förtid.

Sedan sade japanskan som hjälpte mig att jag är så duktig på japanska att jag klarar av att göra det själv nästa gång, det gjorde mig glad!

Nu sitter jag här med en dryg räkning från Telia.

My order with the universe

Innan jag är trettio år;

•miljonär i kronor på kontot, aktier och investeringar.
•etagevåning i Tokyo, lägenhet i New York
•muskulösare
•böcker publicerade på svenska, engelska och japanska
•ekonomisk självständighet och trygghet
•fast jobb som skribent med möjlighet för utveckling, samarbete och kreativt arbetande. •rest över hela världen.
•nobelmiddag.
•Koenigsegg.
•erkänd fotograf, designer och skribent.
•egen fotostudio.
•efterfrågad.
•oändliga möjligheter.

Ja, precis!

Om ni som läser detta undrar varför jag skriver detta så är det för att jag följer The Law if Attraction: thoughts becomes things

The secret

Idag har jag sett The Secret för typ åttonde gången minst. Den filmen peppar en alltid och man hittar alltid något nytt att lära sig i filmen. En film jag tycker alla borde se!

Jag vill ge några exempel på hur Law of Attraction har fungerat för mig:

Ta till exempel när jag bestämde mig för att se Björk live i London och Tokyo om hon kom dit. Då när jag önskade mig det visste jag inte att hon skulle precis ut på en världsturné någa månader senare. Så fort nyheten om Tokyokonsertrn nom så insåg jag att jag skulle åka whatsoever. Då hade jag inte tillräckligt med pengar men jag var så fokuserad och tvekade inte på att jag skulle se Björk OCH då några veckor senare började jobb komma in och helt plötsligt hade jag tjänat ihop tillräckligt med pengar för att åka!

Sedan kom nyheten om att hon skulle uppträda i London mindre ån två månader efter Tokyoresan. Hur skulle jag ha råd så nära inpå? Men jag tvekade aldrig en sekund och löftet jag gav till mig själv slog in den veckan i London, på riktigt. Ja, faktiskt så hade tillräckligt med pengar kommit in, grejen var att innan visste jag inte hur jag skulle ha råd, bara ATT jag SKULLE åka whatsoever.

Andra exempel jag har upptäckt nu i efterhand är tex när jag i april satte upp post-it lappar runtomkring min lägenhet som sa ”I juli köper jag en Nikon D90 och en ny Macbook”. Detta gjorde jag som en test för att testa The Law of Attraction så jag agerade som om post-
it lapparna verkligen var sanna fast jag DÅ inte alls hade råd med detta eller visste hur jag skulle få råd med det så nära inpå allt.

Och då i slutet av juni dör min Macbook (jag spillde nudelsoppa den) OCH i juli köpte jag en NY macbook!!! I augusti köper jag sedan min Nikon D90.

Allt detta kommer jag på senare; ”allt detta har jag ju manifesterat utifrån de post-it lapparna och envisa tankarna om att jag skulle köpa…”. Hur häftigt är inte det?

Så jag bestämmer mig för att prova med att följa The Law of Attraction än en gång genom om att visualisera hur jag ska tjäna ihop pengarna jag har lagt på datorn och kameran via modelljobb (som jag då inte ens hade):

Nu har har redan modelljobbat ihop det jag har lagt på datorn och snart har jag arbetat in kameran också. Allt detta har skett utifrån visualiserande!

Några småsaker detta har fungerat på är betyg, jobb, kläder, upplevelser, etc.

Hm, vad är det för nästa sak jag behöver…?
Nu kanske någon säger, men varför bara saker? Law of attraction fungerar också med förhållanden.

Jag önskar att alla kunde se denna film och/eller förstå meningen och vikten av visualiserande… Så bra alla skulle ha det!

This Is It

Wow, just wow! That movie moved me! Argh, and I could have seen that concert in Tokyo… Michael Jackson was still very good at dancing and directing the whole concert.

Innan gick vi på en jättemysig restaurang i Roppongi Hills med utsikt över Tokyo Tower och Tokyos skyline.

Med en Starbucksmugg intog vi bion som hade en enorm skärm och bra ljud. This Is it visade Michael Jacksons sista dagar och förberedelser inför konserten. Han dog bara åtta dagar innan den första dress-rehearsalen i London… Han var smal, det syntes tydligt, men han var så pigg! Visste exakt hur han ville ha ljuset och ljudet.
Seriöst, efter varje låt han sjöng i filmen var jag på väg att klappa händerna! Varje! Så äkta kändes det! Plus att jag fick min längsta wow-rysning hittills när scenen med flickebarnet i skogen som brann upp…

Och herregud vad duktiga hans dansare var! Nu vill jag dansa som de grymt duktiga killarna; det såg ju så lätt ut.

Efter filmen var slut så klappade alla japaner händerna och visste ni att ALLA japaner sitter igenom HELA sluttexten på biofilmer!? Ljuset tänds inte, ingen pratar. ALLA läser för att visa respekt till skaparna. Det såg jätteroligt ut!

A reason to hate smokers

Gaah, all my clothes stink of cigarette smoke! And I just went to a izakaya and sat there…

Ok, så igår skulle jag ut till Roppongi på kvällen för att köpa biobiljetter men jag kommer bara utanför dörren innan en koreansk vän ringer mig och föreslår att jag gör han sällskap på et café i Shinjuku, och eftersom jag bor i Shinjuku så var det bara minuter från mig på cykel.

Men att hitta det caféet han satt på var ju en 96% omöjlighet. Efter en evighet med snurrande och yrande kom jag fram vi snickesnackade och drog sedan till en izakaya i Kabukuchou som var extremt trång, worn-out och charmig. Tjockt med rök av os och cigaretter men vilken härlig roughstämning det var! Vi beställde in öl och åt olika grillade köttbitar såsom grishals och kyckling. Lite friterad kyckling med majonäs också.

Vi pratade om allt möjligt och gled bland annat in på att i Sydkorea skulle vår vänskap inte fungerat; en 20-åring som är kompis med en 29 åring? För stort gap. Han berättade om att i Sydkorea så skulle den vänskapen ha varit krystad eftersom de är så otroligt strikta angående hierarki (myyycket mer än i Japan) och den yngre skulle bara hela tiden sitta på spänn och inte våga vara mer än bekant med någon så mycket äldre… Men jag är svensk så för mig så var det ok att jag inte bugade för honom hela tiden och sa hövliga ord etc.

 

Nu dagen efter luktar alla mina kläder röööök! Jag hatar det! Argh, ska aldrig mer sitta med någon som röker! Måste tvätta allt jag hade med mig…