Var kan jag leva ett liv? Det är frågan.
Jag lever ett liv här nu och det fungerar jättebra, jag tänker inte ens längre på att jag är ibland japaner och att jag är en utlänning. Jag tänker inte heller så mycket på att jag är i världens största stad, eller på världens dyraste mark. Jag gör det jag ska och har det bra.
Kan jag leva i Tokyo kan jag nog klara av att leva i de flesta västerländska storstäder i världen, eller hur? Jag känner mig inte låst till Sverige, som jag har tjatat om flera gånger, jag har kommit över Sverige. Men de amerikaner och koreaner jag talar med här kan inte alls förstå varför jag inte vill bo i Sverige, för enligt deras bild är Sverige en av de bästa länderna att bo i, eh är det något jag har missat eller?
Jag tycker det inte är ett stort steg att flytta till utländska megastorstäder, till exempel insåg jag att jag alltid har pratat om att jag kommer ha en lägenhet på Manhattan, och att jag verkligen kommer ha det en dag för att jag är så envis! Bara den tanken gör mig varm inombords av glädjefylld förväntan.
Känns som jag peka och välja vart jag kan bo nu. Precis så som jag vill vara.
Så, New York, Stockholm och Tokyo är ställen jag kommer bo i. London, Shanghai och Paris är också ställen jag är öppen för. Det enda som är synd är att världen är låst till gränser med pass och visa och allt vad det innebär… Det är synd och begränsande.
Var befinner jag mig om fem år? New York? Antagligen Tokyo.
Anledningen att jag kan släppa lös alla idéer är att jag har insett att det här med karriären kommer lösa sig för mig automatiskt, det gör det alltid för mig. Jag har märkt at ju mer tilltro jag har på att det kommer lösa sig, desto mer möjligheter dyker det upp. Helt fantastiskt! Livet är inte svårare än så.
Och jag är så glad att jag har insett detta vid min ålder. Hos mig kommer det inte existera någon medelålderskris inte!
Senaste kommentarer