Framme i Japan! Del två

De är jätteduktiga på att tala engelska här. Inte. ”A ritte bidd” får man som svar om man frågar om de kan tala engelska, och kan de inte tala engelska låtsas de att du kan tala FLYTANDE japanska och talar på. Just nu är det lite problem, men när jag börjar lära mig de fraserna som behövs kommer det nog gå bra.

Hur som helst, utan Junkos hjälp hade jag inte fått iväg resväskan till lägenheten. En stackars japan hade släpat väskan upp för den branta trappan och till mig. Men tillbaks till ordningen: så jag kom fram till Shibuya runt nio på torsdagskvällen och går över Shibuya Crossing, ett övergångsställe som är helt massivt med en massa människor och utan knuff! Går där och känner Japans speciella doft… Tänk vad dofter kan ge starka minnen! Tänkte då på förra året. Lukten kan beskrivas som ”en ny lägenhet som har blivit mycket använd men pedantiskt renhållen”. Ja, precis så!

Inne på Starbucks tar jag upp min tumbler och ”free drink”-biljetten jag fick av japanen jag guidade i Sthlm och valde ut en god dryck och tog emot en fylld tumbler av ett sånt fint leende som man bara, BARA kan få i Japan! Man känner sig så utvald och välkommen i butiker och restauranger här!

Sen blir jag fotad av en modellscout vid Hachiko och åker vidare mot Shinjuku för att övernatta – på en bänk. Ja, det är helt ok om man ska utgå från alla de salarymen som lägger sig på en bänk  och sover. Jag lade mig på en bänk vid Tokyo City Hall, och vaknade strax innan en polis kom – som gick förbi mig tre gånger… Men jag sov där cirka 40 minuter bara, och gick sedan igenom Shinjukus natt. Alltså Shinjuku är så rent! Inga tuggummin eller cigarettfimpar. Som om hela området är orört! Fiiint.

Såg sedan soluppgången mellan skyskraporna. Den går väldigt fort här, cirka 20 minuter.

Oj, tiden går fort nu och jag måste sova. Men jag har såååå mycket att berätta!