…
by Christoffer Wiklöw
Och man tar ett steg tillbaka och tänker på vad som egentligen sker framför en. Vad som kännetecknar människan och dess komplicerade natur. Vad en blick kan göra, vad ens eget försök inte verkar kunna gå fram. Handlar det så mycket om att ge ett sken av något här? Är det nu den svenska mentaliteten ska framhävas? För nog är det ju så att svenskarna ska framhäva sig själva, för att någonstans fann vi ett sätt att leva på just det sättet – annars skulle vi drivas bort. Drivas bort för att i denna stad har folk kommit för att finna mer, och just det där mer antar vi finna om vi bara sållar bort de där vi kategoriserar under “appending for approval”. I denna stad har vi inte råd att vänta på något bättre, utan vi måste ta oss igen dem konversation för konversation; mingel med skål, hemmafest med plockmat, introduktion på stan.
Det är så normen ter sig denna kväll, på denna lilla plats.
Och när man då står där och ser att detta nu sker framför en, att man är mitt uppe i det, det är då man får ta sig frågan om vem man egentligen är. När diskussionen redan är igång.
Och dagen efter när bilderna kommer upp, som visar en annan verklighet. En skapad verklighet av något man egentligen vill utge verkligheten till att vara. Vi som var där vet sanningen, men vad spelar det för roll när manipulationen av verkligheten redan är igång
To be continued…
