So we party did

Selfportraits

Christoffer Wiklöw, taken with Nikon D90

Var kan jag leva ett liv? Det är frågan

Jag lever ett liv här nu och det fungerar jättebra, jag tänker inte ens längre på att jag är ibland japaner och att jag är en utlänning. Jag tänker inte heller så mycket på att jag är i världens största stad, eller på världens dyraste mark. Jag gör det jag ska och har det bra.

Kan jag leva i Tokyo kan jag nog klara av att leva i de flesta västerländska storstäder i världen, eller hur? Jag känner mig inte låst till Sverige, som jag har tjatat om flera gånger, jag har kommit över Sverige. Men de amerikaner och koreaner jag talar med här kan inte alls förstå varför jag inte vill bo i Sverige, för enligt deras bild är Sverige en av de bästa länderna att bo i, eh är det något jag har missat eller?

Jag tycker det inte är ett stort steg att flytta till utländska megastorstäder, till exempel insåg jag att jag alltid har pratat om att jag kommer ha en lägenhet på Manhattan, och att jag verkligen kommer ha det en dag för att jag är så envis! Bara den tanken gör mig varm inombords av glädjefylld förväntan.

Känns som jag peka och välja vart jag kan bo nu. Precis så som jag vill vara.

Så, New York, Stockholm och Tokyo är ställen jag kommer bo i. London, Shanghai och Paris är också ställen jag är öppen för. Det enda som är synd är att världen är låst till gränser med pass och visa och allt vad det innebär… Det är synd och begränsande.

Var befinner jag mig om fem år? New York? Antagligen Tokyo.

Anledningen att jag kan släppa lös alla idéer är att jag har insett att det här med karriären kommer lösa sig för mig automatiskt, det gör det alltid för mig.  Jag har märkt at ju mer tilltro jag har på att det kommer lösa sig, desto mer möjligheter dyker det upp. Helt fantastiskt! Livet är inte svårare än så.

Och jag är så glad att jag har insett detta vid min ålder. Hos mig kommer det inte existera någon medelålderskris inte!

Be more open!

Me walking down the streets of Omotesando

 

Jag har insett att jag måste bli mer transparent; jag har inget att förlora på det så nu ska jag göra mitt bästa! Jag slänger ut allt direkt:

 

• Jag har uppdaterat lite dåligt för att jag håller på och skriver på böcker. Just nu är det fyra bokprojekt på gång.

Tre av dessa skrivs nästan varje dag just nu och jag har planerat mycket hur de ska utformas, designas, innehållsmässigt, marknadsföringsmässigt, konceptuellt, etc. Det har flytit på!

• Fotoportfolio som jag vill publicera någonstans.
• Portfolio hos en fotograf ska skaffas strax – för modelljobb.
• Sexton bloggar som ska omstruktureras och förbättras.
• Hårt pluggande som måste tas upp igen.
• Bättre schemaupplägg och planering av dagar så att jag inte missar något!
• Dejt med ”Liten Sommar” som hon heter på översatt svenska.
• Binda ihop nätverk.
• Fånga in det Där Jobbet jag passar för.
• Jag har än en gång insett att mitt kall är att skriva, i alla dess former.
• Att jag inte ska flytta tillbaka permanent till Sverige.
• Insett att jag är coolare än vad jag själv har trott.
• Blivit erfaren.
• Insett att kreativitet är en vital del av mig och måste underhållas.
• Att jag ett öga för mode (!).
• Att jag måste börja designa saker på något vis, kanske börja med sketcher?
• Att skriva är något jag måste göra varje dag.
• Få ihop allt att fungera tillsammans samtidigt med ett förhållande.
• Vägra sitta still!
• Alltid se till att ha tydliga mål!
• Visualisera is the thing!c

Bara för att spä på

Jag är nu uppe i minst sexton bloggar och jag ångrar ingen av dem.

Grått är hey och hå!

Hm, jag vet inte varför men jag köper nuförtiden kläder i nyanser grått, vitt och svart. Lite nyanser i brunt också men annars är det mest svagt dämpade färger. Designen är ”mogen ung vuxen rock-image”, stilrent, läder, seriöst och ”här och nu”. Kavajer i svart. Större fokus på typen av tyg och mönster. Ibland faller jag in i bohemisk stil, fortfarande i samma färger dock, och blir mer mysig i stilen.

Lägger numera större faktor på accessoarer också. Frisyren är viktigare också; kanske för att jag numera känner att jag vill framhäva min naturliga golden chestnutbrown-hårfärg (min agenturs ordval!) bland alla svarthåriga japaner.

Uppdatering

Ligger jag lite efter kanske?

Jag har fleeeera texter som ska publiceras här.. Har några bilder som också väntar på att bli publicerade. Sorry, hoppas ni har förståelse!

Som idag hade jag det fullt upp med registrering hos en modellagentur som låg utanför Tokyos Metrokarta/=långt bort så det tog en evighet att ta sig dit. Från Yotsuya till Akihabara tog det en evighet då jag hoppade på fel håll, telefonen ringde hela tiden och jag var förvirrad. Sedan byte i Akihabara där jag tog Hibiya Line mot Gotanno, vilket ligger i en av Tokyos mest anonyma förorter. Väldigt grått betonglandskap och jag insåg plötsligt hur centralt jag bor egentligen (Akebonobashi). Väl framme vid Gotanno skulle jag sedan hitta den anonyma agenturen som låg en labyrint bort bland bostadshus. Inuti såg det riktigt fint ut. Sedan följde hela intervjun på som vanligt (jag ska skriva ner hur en registration går till hos en modellagentur för er som är intresserade). Han tog röstprov också, dock sa vi båda att chansen att någon vill ha en svensk berättarröst är liten…

Sedan var det en hel resa hem som istället slutade på Japans första Starbucks i Ginza, som firade 10 år.

Och sen kan vi väl alla hålla tummen för mig på tisdag, 8 sep, onegaishimasu! Får inte säga vad men det är något jättespännande!

Framme i Tokyo!

Yessss, framme! Nu sitter jag i min ”lägenhet” och har varit i Japan i 18 timmar – och det har hänt en hel del! Jag radar upp allt kronologiskt:

Så, jag lämnade min lägenhet i Sthlm, en numera ganska stökig lägenhet och drog in till t-centralen för att sätta mig i solen med en glass och Tati. En väldigt fin dag att säga farväl till vän, Sverige och Stockholm på. Och precis då kommer en flock japanska salarymen förbi, jag ville säga att jag skulle till deras hemland. Efter den fina stunden drar jag vidare med pendeltåget och bussen mot Arlanda med min astunga packning (såhär i efterhand är mina händer föråldrade med tjugo år, stackarna).

Väl framme vid incheckningen fungerar inte maskinen för mig så jag går till disken och där ser de att det har blivit en dubbelbokning (!), fel av STA Travel alltså… Då får jag stå där och våndas i cirka 20 minuter medan tiden tickar iväg, men till slut får jag biljetten och får gå iväg till säkerhetskontrollen. Genom hela resan sedan blev det lite krångligt för personalen när jag nu hade en ”ny biljett”… Vid säkerhetskontrollen blev det som vanligt stress, precis som alla andra gånger och denna gång extra mycket eftersom handbagaget var fettung och hade fem hårddiskar i, varav tre stora LaCie… Inte kul att plocka fram och in.

I planet mot Paris råkar besättningen spela ut datorrösten som berättat att vi landar snart – detta precis efter att vi har lyft – och kvinnan bredvid mig får panik. Ja, jag blir också lite rädd för planet gör verkligen en rejäl sväng och vi flyger i A321… (A330 störtade över Atlanten som ni vet…). Men fram kommer vi iaf och i Paris står det fel tid på min biljett så jag stressar igenom ALLT och kommer fram till gaten med en massa lugna japaner som vet att det är en timme kvar…

I flyget gick vi igenom First Class och Business Class – jag tycker sånt är hemskt egentligen! Sverige är ju ett klasslöst samhälle, iaf som det sägs… Kommer fram till Economy Class som är fullsmockad med skrikande barn, gamlingar och vuxna – och några få gaijins. Jag hamnar vid fönstret, med två till vänster: ett japanskt barn och mamman. Jag som ville ha vid gången… Barnet rör runt som en dampunge i stolen (han är väl typ fem år), och sparkar mig flera gången när jag sover…. Argh. Sen spyr han också innan vi ska landa, usssschh! Sen när vi landar börjar mamman tala med mig. Junko heter hon som numera bor i Paris, och som ska hälsa på modern sin i Tokyo. Hon frågar mig vad jag ska göra och säger ”sofia” flera ggr och jag fattar ingenting. Men snäll är bra på engelska är hon för hon ger mig sin e-postadress och föreslår att vi träffas nere vid ”baggage claim”. Jag kliver ut ur planet och ut i den japanska luften; det verkligen ÄR en bastu i luften, sådan luftfuktighet! Svettig blir man efter några steg…

Junko hjälper mig med ”bagagge delivery” vilket är en tjänst där man lämnar in resväskan som sedan transporteras till ens hem eller hotell för en summa. För mig och min 25 kg väska blev det 1690 yen, ungefär 139 kronor. Nu i efterhand vet jag att det var ett beslut som räddade både mitt tålamod, rygg, nacke, livet ja allt! Det var asjobbigt nog att bära runt på handbagaget på 14 kg… Hur som helst så hinner jag alltså inte ens kliva av planet innan jag har fått en vän i Japan, hur bra är inte det?! Bådar gott…!
Junko lämnar mig ensam med hennes son medan hon ringer någonstans borta, så jag fick vara nanny till en japansk pojke. Det var mysigt för min japanskanivå är ju på den nivån, haha. Eller inte ens det… Men jag ger han chokoreto och han blir så glad så! När vi skiljs åt ger jag henne mitt mobilnummer och e-mailadress, och kanske kommer vi ses igen i Tokyo sa hon…

Med det gick jag sedan iväg till ett JAPANSKT TÅG (det tål att upprepas ) iväg mot UENO, mitt bland alla japaner. Då började jag inse vad som komma skall…

Snart får jag min laddare så att jag kan lägga in bilder, och svara på kommentarer! Del två kommer då också.

Min chatt med en personal branding-guru

Denna konversation skedde på Twitter efter att Dan Schawbel, en guru om personal brading,  hade annonserat att man fick ställa en twitterfråga om personal branding:

@danschawbel Do you think I should make one personal Twitter-profile, and one career-related profile , or can those two be combined?

@Wiklow - why would you want to split them up? Do you have 2 separate audiences?

@danschawbel Well, one that combines personal & career would send out mixed signals & confuse about my personal brand? Or?

@Wiklow - it depends how they relate to each other / support each other…u may have to separate both.

var ska jag bo i Tokyo?

Ja, då var det dags att börja titta på ställen att bo på i Tokyo. Alla dessa ställen kommer från fastighetsföretaget Sakura House. De har fått mycket kritik från boende för att servicen är dålig, lägenheterna likaså och att priset är dyrt – men tyvärr har de övertaget flest ställen att bo på i Tokyo så det är ett måste att kolla via dem. Sedan har de bra villkor också. Jag börjar där, men sedan finns det också Oak Houses att kika in på.

Alla dessa är studentkorridorer:

Nishihara i Shibuya

Station: Yoyogi-Uehara. 12 min till skolan, två byten

Hyra: Från 70 000 yen för 6,6 kvadratmeter

Två stationer bort från Harajuku och Shibuya, dessutom en station från Shinjuku. Detta låter bra!

__________________________________

Uguisudani B i Ueno/Negishi

Station: Nippori eller Uguisudani på Yamanote Line. 18 min till skolan. Inget byte!

Hyra: Från 68 000 yen för 8,8 kvadrat.

Jag älskar Yamanote Line! Fast den är liiite för långt bort. Alltså Shibuya och allt spännande ligger på andra sidan av cirkellinjen… Fast visst är det skönt att bara kunna ta en linje till skolan!

_______________________________________________

Toritsu Kasei

Stationer: fyra stycken 19 min till skolan…

Hyra: 69 000 yen

För långt bort… Fast väldigt mysigt!

____________________________________________

Yoyogi Koen B

Stationer: fyra stationer, inkluderat SHIBUYA STATION 15 minuters gåavstånd bort!!!

Hyra: 70 000 för 4,8 kvadrat (!).

HÄRVILLJAGBOHÄRVILLJAGBO!!!

(Notera dock att man alltså delar toalett, kök och vardagsrum i alla studentkorridorer i Tokyo)

___________________________________________

Jag kommer fortsätta leta efter bostad och det är först om en månad som jag kan börja reservera ett ställe. Men så som jag resonerar är att stället måste vara nära Shin-Okubo, KAI alltså. Så, nära Yamanote Line är bra. Saken är den att jag går inte upp tidigt frivilligt, så jag motiveras inte av att gå upp tidigt för att åka t-bana genom hela Tokyo… Därför är jag så glad att Shin-Okubo ligger nära Shibuya och i Shinjuku så att jag kan bo någonstans där för just dessa områden är mina favoriter. Shibuyas ungdomlighet och att det stället stänger så sent överallt; Shinjuku med sina skyskrapor och rena arkitektur.

Hyran kommer alltså ligga på runt 6000 kronor per månad… Då ingår allt. Just nu har jag 3536 för min hyra på 24 kvadrat. Men jag kommer tydligen få cirka 13 000 kronor i månaden i lån av CSN.

Argh

Jaha, sitter och försöker skicka mail men får hela tiden tillbaka allihopa med anledningen att hotmail anser att jag skickar spam?! Typiskt, mitt i arbete och kontakt med vänner.

Kanske det är internet här som är anledningen? IP-adressen kanske…

 

Förresten gick ner på stan här. 

Och somnade nästan. Jeez, vad tråkigt det är här. Ursäkta attityden men det ÄR så. Det positiva är att jag tvingas göra annat såsom plugga in den där japanskan jag har skjutit upp och ta tag med ansökningar. För det här ska gå minsann! Ja, jag syftar på att jag ska söka ett stipendium på språkkursen jag har sökt. Då kan man få 10 000 kronor. Man tackar för det i så fall. 

Men så tillbaks till stan: ja, där såg man folk man känner. Träffade på min journalistvän/mentor som jag träffade även i Tokyo. Vi språkade litegrann, var så länge sedan man träffade henne. 

Lyckades också hitta väldigt bra presenter till tre tjejer i familjen! Ska delas ut i helgen, och jag ska få. 

 

Nu ska jag förbereda familjen på att jag ska flytta till Tokyo och stanna där minst ett år… De har nog inte fattat det. Inte det sistnämnda iaf.

Japanen & jag

Ja, jag guidade runt en japan i Sthlm och här är hans bilder från MySpace. Han ska bjuda mig på en yakiniku-bar i Osaka när jag kommer dit! Sweeet!

Var är Yusuke?! Han bad mig gå upp och fota han ibland alla människor på Centralen

I found Waldo!!!, eh Yusuke menar jag.

Han bad mig om att ta honom till platsen hans vykort visar. Detta är vid Masteliusvägen på Södermalm där vi blickar ut över Stockholm. Kortet fick han för övrigt från Annika i Hello Saferide (!!!).

Haha, alltså denna bild... Den är så... speciell ;D Märks att en japan har placerat kameran. Vi ser ut som små barn. JA, han var kortare än mig, men jag är inte kort liksom

Titta! Jag har annamat den japanska kulturen med V-fingret! För övrigt chansade jag på att säga "Sen-no!" när jag fotade (typ som "omelett!"), men det skulle vara "chee-zu!", ja den amerikanska versionen egentligen; "cheese!"

Shopping igen

 

Kavajen har kostat 2000 kronor men var nu nersatt till 500 kronor på Topman men… Nja, den hade lite väl grova axelvaddar och jag har redan två kavajer. Eller fan. Den satt ju som handsken. Donera mig 500 kronor så slipper jag lägga ut? Plzkthnx.

Köpte jackan från Zara. Jäklar vad de hade snygga kläder. Men personalen var konstig, och det var en konstig stämning där nere… Som om de granskade en hårt och förföljde efter en…

Sedan köptes den här coola ullhatten från H&M! Den kommer passa perfekt till mig gråa vårjacka från Japan. 

Sedan köpte jag också en väst från H&M och en överdjävulskt snygg t-shirt från Zara. Jag vill festa NU. Fast först minst 15 grader dygnet runt…

Mystisk man, mystiskt sammanträffande

Pluggande på Studentpalatset idag, igen. Tur att man har folk som peppar en. Jag skrev värsta nobelpriset i litteratur-inlägget där, men vad i helsike tog det vägen?! 

 

Hur som helst så lämnar jag palatset och kliver ut till ett Odenplan som luktar kinesisk mat! Blev väldigt sugen, men idag var jag bjuden på middag hos pappa i Solna. Och 10 minuter senare ringer jag och han berättar att vi ska gå iväg till en kinesisk restaurang och beställa mat! Sammanträffande…

Det blev många små minivårrullar och friterat kött, friterad banan och glass, kyckling och något annat köttigt. Mycket, och mycket mätt nu. Alltså jag med japansk/kinesisk och pinnar är en kärlekshistoria, I tell you. Och så skillad jag har blivit med dessa tunna träpinnar. Men vad gör man inte för att öva inför the real deal i sommar.

 

Mystisk man

När jag skulle kliva ut ur pendeltåget i Handen står en mystisk man framför mig. Han är klädd som tagen ur en film med en karaktär som är mystisk, hemlig och aldrig visar ansiktet. Med sin svarta rock och hatt och långa kropp blev det bara mer mystiskt. Dessutom rörde han sig som en vind, snabbt iväg in mot skogen. 

Vem…?

Min tid

Ok.

Mellan 20:00 och 02:00 är jag som mest kreativ. Vilket är lite skönt att veta. Då kan jag istället fokusera på annat på morgonen. 

 

Christoffer Wiklöw – snart med ett fint schema att följa. Ok, rutiner alltså.