Hjälp! Jag överlevde…

…en japansk gameshow!

 

Var det någon som såg det programmet ikväll? Självklart gjorde jag det. Visst var det tokigt? Fast, när man hade svalt allt konstigt och accepterat programmets upplägg så skrattade jag av förvirring över japanerna. De är så galna! Jag önskade dock att de hade haft mer av Tokyo… men det var kul att visa familjen vart jag kommer att bo om några veckor.

Sänds på TV4. 

 

Hjälp! Jag är med i en japansk tv-show!

 

TID: 20:00 – 21:00

Svenskt underhållningsprogram från 2009. Avsnitt 1 av 10. Deltagarna kastas in i hetluften direkt när de anländer till Tokyo. Den första tävlingen de utsätts för är Golden olympic egg chicken run, där de utklädda till kycklingar ska försöka transportera så många guldägg som möjligt över en såphal vippbrädda. De fyra som kommer sist får sedan göra upp i en utslagstävling om vem som får åka hem. Programledare: Carolina Gynning. Även 12/04.

Att döda eller dö

Idag har jag gått ifrån ”döda dig” till ”jag kan dö. NU!”.

 

Lite?

Ok, läs inte så bokstavligt nu här. Jag tänker inte skriva om varför jag kände ”döda dig” idag, det skriver jag i ett lösenordsskyddat inlägg som du kan be om lösen för. Hallå! Det vi kallar internet är ju offentligt så jag kan inte ösa ur mig allt här! Hur som helst, det sistnämnda ska jag förklara nu:

Japanskan var grym på gitarren och såg ut som tagen ur Ringu. Sugoi!

 

Ikväll var jag på en ASBRA japansk konsert på Debaser Slussen. Det var MONO som uppträdde!

Bandet spelar helt instrumental post-rock – och det väldigt bra! Vissa låtar låter som en snöig vinterkväll under en gatulampa vid en anonym gata, ja precis så! Sen går låtarna in i en otroligt elektrisk och desperat crescendo och totalt lyfter våra ögonbryn i förvåning – ingen har hört något liknande spelas såhär. Och det är då, just då, jag glömmer tid och rum. Problem och morgondag. Drygon och egon. Det enda som är kvar är jag och mina tankar. En total egentid. Jag hinner tänka på hur jag verkligen vill flytta till staden där denna musik kommer ifrån (Tokyo) och hur jag nästa gång kommer höra den där. 

 

Kvinnan i filmen "Ringu"

Hela bandet är mystiskt i sig; kvinnan ser ut att vara tagen ur Ringu och rör sig svajande och lugnt i crescendon. Håret ser precis ut som när hon kom in. De säger ingenting till oss, hon tittar på oss någon gång. Men bandet är mer som skapat i naturen, som skapar sig själv på plats.

Bandet var lika bra live som spelad i iPoden. Det gillar vi, och tackar för. Ses i Tokyo, MONO!

 

///

Mot slutet av konserten kände jag att jag kunde dö där på plats. Dö lycklig och gå vidare. Så känner jag när jag har gått på en riktigt bra konsert, senast Björks. I cherish those moments, I live on them.

Att gå på konsert för mig är lika mycket en visuell som audiell upplevelse. Jag vill se skaparen av musiken, deras rörelser, mimik och närvaro. Det är det som är just en live-upplevelse för mig. Därför ser jag fram emot att få gå på The Knife’s eller Fever Ray’s livespelning någon gång för att deras konserter är mycket visuella.

Japanen & jag

Ja, jag guidade runt en japan i Sthlm och här är hans bilder från MySpace. Han ska bjuda mig på en yakiniku-bar i Osaka när jag kommer dit! Sweeet!

Var är Yusuke?! Han bad mig gå upp och fota han ibland alla människor på Centralen

I found Waldo!!!, eh Yusuke menar jag.

Han bad mig om att ta honom till platsen hans vykort visar. Detta är vid Masteliusvägen på Södermalm där vi blickar ut över Stockholm. Kortet fick han för övrigt från Annika i Hello Saferide (!!!).

Haha, alltså denna bild... Den är så... speciell ;D Märks att en japan har placerat kameran. Vi ser ut som små barn. JA, han var kortare än mig, men jag är inte kort liksom

Titta! Jag har annamat den japanska kulturen med V-fingret! För övrigt chansade jag på att säga "Sen-no!" när jag fotade (typ som "omelett!"), men det skulle vara "chee-zu!", ja den amerikanska versionen egentligen; "cheese!"

Bento wa daisuki desu

En konstig natt

Två ostsmörgåsar. NK:s glöggte. Japansk enka. Ljus.

 

Det är en konstig natt.

Mystisk man, mystiskt sammanträffande

Pluggande på Studentpalatset idag, igen. Tur att man har folk som peppar en. Jag skrev värsta nobelpriset i litteratur-inlägget där, men vad i helsike tog det vägen?! 

 

Hur som helst så lämnar jag palatset och kliver ut till ett Odenplan som luktar kinesisk mat! Blev väldigt sugen, men idag var jag bjuden på middag hos pappa i Solna. Och 10 minuter senare ringer jag och han berättar att vi ska gå iväg till en kinesisk restaurang och beställa mat! Sammanträffande…

Det blev många små minivårrullar och friterat kött, friterad banan och glass, kyckling och något annat köttigt. Mycket, och mycket mätt nu. Alltså jag med japansk/kinesisk och pinnar är en kärlekshistoria, I tell you. Och så skillad jag har blivit med dessa tunna träpinnar. Men vad gör man inte för att öva inför the real deal i sommar.

 

Mystisk man

När jag skulle kliva ut ur pendeltåget i Handen står en mystisk man framför mig. Han är klädd som tagen ur en film med en karaktär som är mystisk, hemlig och aldrig visar ansiktet. Med sin svarta rock och hatt och långa kropp blev det bara mer mystiskt. Dessutom rörde han sig som en vind, snabbt iväg in mot skogen. 

Vem…?

Japansk skräck ikväll!

 

Ikväll ska jag se One Missed Call: Final. Detta är sista filmen som har haft två föregångare som har varit alla lika läskiga. Jag vet inget annat land som gör lika läskiga filmer, och dessutom lyckas göra detta med minimalt blodsplatter i bild.

 

För övrigt så kom min fader idag med min kasse glögg från NK idag. Vadå julen är över? Jag har glögg att missbruka…