Att döda eller dö

Idag har jag gått ifrån ”döda dig” till ”jag kan dö. NU!”.

 

Lite?

Ok, läs inte så bokstavligt nu här. Jag tänker inte skriva om varför jag kände ”döda dig” idag, det skriver jag i ett lösenordsskyddat inlägg som du kan be om lösen för. Hallå! Det vi kallar internet är ju offentligt så jag kan inte ösa ur mig allt här! Hur som helst, det sistnämnda ska jag förklara nu:

Japanskan var grym på gitarren och såg ut som tagen ur Ringu. Sugoi!

 

Ikväll var jag på en ASBRA japansk konsert på Debaser Slussen. Det var MONO som uppträdde!

Bandet spelar helt instrumental post-rock – och det väldigt bra! Vissa låtar låter som en snöig vinterkväll under en gatulampa vid en anonym gata, ja precis så! Sen går låtarna in i en otroligt elektrisk och desperat crescendo och totalt lyfter våra ögonbryn i förvåning – ingen har hört något liknande spelas såhär. Och det är då, just då, jag glömmer tid och rum. Problem och morgondag. Drygon och egon. Det enda som är kvar är jag och mina tankar. En total egentid. Jag hinner tänka på hur jag verkligen vill flytta till staden där denna musik kommer ifrån (Tokyo) och hur jag nästa gång kommer höra den där. 

 

Kvinnan i filmen "Ringu"

Hela bandet är mystiskt i sig; kvinnan ser ut att vara tagen ur Ringu och rör sig svajande och lugnt i crescendon. Håret ser precis ut som när hon kom in. De säger ingenting till oss, hon tittar på oss någon gång. Men bandet är mer som skapat i naturen, som skapar sig själv på plats.

Bandet var lika bra live som spelad i iPoden. Det gillar vi, och tackar för. Ses i Tokyo, MONO!

 

///

Mot slutet av konserten kände jag att jag kunde dö där på plats. Dö lycklig och gå vidare. Så känner jag när jag har gått på en riktigt bra konsert, senast Björks. I cherish those moments, I live on them.

Att gå på konsert för mig är lika mycket en visuell som audiell upplevelse. Jag vill se skaparen av musiken, deras rörelser, mimik och närvaro. Det är det som är just en live-upplevelse för mig. Därför ser jag fram emot att få gå på The Knife’s eller Fever Ray’s livespelning någon gång för att deras konserter är mycket visuella.

Yeah Yeah Yeahs!

 

Yeah Yeah Yeahs

 

Så då var en biljett till YYY:s konsert på Debaser den 8:e maj köpt! Jag gillar deras senaste album ”It’s Blitz!” som släpps i april, men som alltså redan har läckt. Håll utkik efter låten ”Heads Will Roll”!

Ladda ner Björk i Tokyo

Björk i Tokyo 19:e feb 2008

 Mina videor:

 

Om du är som jag och gillar Björk ska du genast ladda ner denna bootleg från snart exakt ett år sedan, den 19:e februari i den berömda konsertbyggnaden Nippon Budokan i Tokyo, Japan. Jag var där och dansade väldigt mystiska danser med japanerna. Stundvis såg det ut som ett väckelsemöte hos Livets Ord när någon får kontakt med Jesus. Och affärsmannen bredvid mig som steg in med portfölj och kostym, direkt från jobbet, och senare dansade like there’s no tomorrow.

Björk och hennes gäng gjorde en helt underbar konsert och det märkes att detta var ett av hennes favoritländer. Tre dagar senare var jag på plats igen och såg konsert nummer två. Den här gången hade Kosovo deklarerat självständighet, och Björk tillägnade låter ”Declare Independence” till just Kosovo och nämnde landet i låten flera gånger. Detta ledde till att hon blev kickad från den kommande konserten i Serbien. Hm…. Den officiella förklaringen till det från arrangörerna var ”nej, det berodde inte på det, utan att vi har ångrat oss bara”.

 

Mina filmer ovan ser ut att vara filmade från ett flygplan, som en kompis sade. Men det var inte så långt ifrån, upplevde jag det iaf. Nippon Budokan är ju stort, men Björk fyllde ju hela så det var en fantastisk stämning därinne.

 

Dessa två konserter var en av de bästa konserterna jag har varit på i hela mitt liv. Jag kunde dö lyckligt där, och alla japaner gjorde det ännu mer minnesvärt.

Smockat för Idolerna

Eh, typ smockat? Tydligen var det publikrekord idag i Haninge Köpcentrum för Idol. Folk skrek och knuffades, några skadades. Polisen och någon fick säga till folk att lugna ner sig, så hysteriskt var det!

Medelålderskris – jag har den

Jag får medelålderskris lite då och då nuförtiden. Jag menar, jag ser dessa gubbar som går runt ensamma på stan och ser ut att leva ett så tråkigt liv. Och deras miner är så bittra. Livet ska inte vara bitterljuvt, melankoliskt eller passé.

Jag är snart 20 år, och efter 25 börjar ungdomen försvinna! Oh, no! Innan dess måste jag alltså ha stabil inkomst, och en säker karriär.

Och tänk bara på min flytt till Tokyo nästa år. Det är ju något som man bara kan göra som ung vuxen. TÄNK när alla MÅSTEN kommer in i livet och bara reglerar sönder livet? Tänk när man anses vara för gammal för att gå på en Björk-konsert, gå ut och klubba eller anses vara gubbsjuk för att man gillar då en kvinna som är yngre!

 

Jag vill inte bli en sån där som börjar studera, eller överhuvudtaget FINNER livet och sig SJÄLV vid 35!

 

Oh, denna medelålderskris…

Nobelkonserten i Olso

Nu på SVT2 visas Nobels konsert från Oslo med Scarlett Johannson och en Sir. Det säger vi inte nej till. Och nu kommer Robyn! Wei!

Múm på Debaser för ett år sedan…!

Mm, fina minnen…! Jag som hade längtat länge på att få se Múm fick det till slut. Och samtidigt fick jag se Mr. Silla sjunga Ten Foot Bear, och då var jag redo att dö lycklig egentligen. Ja, jag strök det iaf från min att ”se-och-höra-innan-jag-dör lista”. Seabear var också bra, och alla tillsammans var ju ännu bättre. Me happy!

Och Nanna in the car med sin då nya frisyr!