För det ska hända, faktiskt

Jag kom på varför hela flytten till Tokyo fortfarande känns overklig. Jag har ju vetat att jag ska till Tokyo och bo där, i mer än ett år så under denna tid har det inte varit samma sak som förut att kolla på allt som relaterat till Japan eftersom jag har tänkt ”ja, men jag vet ju att jag ska gå där om ett år, några månader” så osäkerhetsspänningen har liksom aldrig funnit där; jag har ju räknat med denna flytt väldigt länge nu. Men det betyder inte att jag ”inte längtar” till Tokyo, nej det betyder snarare att jag har gått från hypen till vardagen och förståelsen att jag kommer gå där en dag. Därför har det känts lite spännande att titta på städer som London och New York som möjliga städer att vidareutbilda sig i eftersom det är ”osäkert” om jag någonsin kommer dit och därför kan drömma & tänka fritt om det. Japan KOMMER ju att hända så jag behöver inte fundera kring det mer, liksom, det är säkert.

Så varför känns det ändå overkligt? Jo, jag har ju som sagt vetat att jag ska dit nu så jag har inte behövt drömma om staden så mycket nu de senaste månaderna. Svårt att förklara men flytten känns mentalt sett inte mer speciell än flytten till Stockholm, you know? Jag vet ju att flytten ska hända liksom så jag har lutat tillbaka i den sortens vetskap ändå.

Aja, svårt att förklara men det kanske gick fram ändå. Man får dock inte glömma att denna väntan är lika viktig, rolig och spännande eftersom den är i direkt relation till Japan-flytten! Denna väntan har varit en del av nöjet inför allt! (^_^)

PS. Jag såg tre japaner idag i stationen Gamla Stan och självklart var jag bara tvungen att följa efter dem några meter för att höra dem tala, men de var tysta och sa inget -__-. Förresten, är det bara jag som ser skillnader på kineser och japaner? Det var roligt när jag guidade japanen från Osaka för han verkligen RÅSTIRRADE på kineser/japaner för att se var de kom ifrån. Och så vände han sig varje gång till mig och sa ”definitely from Japan/China”, hahaha!

Google ska fota hela mitt Sthlm!

Wohoo! Om ni inte älskar Google’s Street View så ska ni göra det nu. Detta verktyg gör det möjligt att gå ner på gatunivå och ”köra” genom världens städer. På så vis känns det som om man ”är där”, och just detta har jag missbrukat mycket i Tokyo, Paris och London där jag har gått. Och imorgon kommer Google’s bilar till Stockholm, Göteborg och Malmö för att föreviga HELA städerna.

Så glad jag blir!!! Jag kommer jaga bilarna imorgon och vinka in i kameran

Fast mitt ansikte kommer inte synas:

- Frågan om den personliga integriteten är jätteviktig för oss. Vi fotograferar bara från offentliga platser och alla ansikten på personer som är med på bild suddas automatiskt bort, säger Googles Sverigechef Stina Honkamaa till Dagens Media.

 

Artikel från DN.

Svensk patriotism & bosätta sig utomlands

Läser i nummer åtta av veckotidningen Fokus om patriotism bland svenska (film)kritiker i media. Om hur svensk media till exempel gav Lukas Modyssons ”Mammut”  generellt cirka fyra av fem medan utländsk media gav cirka 0,9. Varför kommer det sig? Jo, en möjlig förklaring gavs i slutet: 

 

”Fenomenet med självförhärligande filmkritik lär dock inte vara ett svenskt fenomen, utan snarare en trist bismak av att vara ett litet, konsensusstyrt land där alla känner alla. Där kritiker av olika skäl förhåller sig undfallande, kanske för att de ogärna vill racka ner på redan populära regissörer, eller för att de är bekanta med dem”

 

Se, det är detta som gör att jag vill bosätta mig utomlands. Att bo i Sverige är som att i Ockelbo, i global jämförelse. Och jag är inte ute efter att bo i en liten stad, jag vill bo i en metropol. Javisst, Tokyo känns bäst just nu, men jag är lika öppen för New York också. Eller London. Det är så tråkigt när Sverige är för litet, även om det i vissa fall är charmigt. Men nej, inte nu. Jag kan ju alltid flytta tillbaka liksom! Vi får se. 80 dagar kvar innan jag flyttar utomlands…

Min makeover och annat

Station Stockholm Södra

Jag råkade ta denna bild när jag höll i mobilen vid benet, och den blev ju assnygg!!!

Lykke Li spelar på Debaser Medis för direktsändningen av SVT:s Popcirkus

Var på SVT:s Popcirkus på Debaser Medis igår där The Sounds, Peter Bjorn & John och Lykke Li spelade. Var helt underbart därinne! Det var som en liten minifestival inomhus; man gick mellan konserter mellan scener, drinkar, massa människor, musik, neon, cirkuskaraktärer (!), sockervadd, Luuk, artister och sköna människor. Helt underbart! Lykke Li spelade en väldigt bra version av ”Dance, dance, dance” där hon totalt flippade ur. Hennes scen var pytteliten vid baren där vi alla stod intryckta och stackars studiomän med enorma kameror skulle fram och filma. Det var väldigt intimt och fint där. Lykke är ju bra som få, och hennes röst under intervjun är ju så len som en ängel. Sen att hennes ansikte och kinder är hur gulliga som helst att man vill gå fram och nypa dem är inte fel det heller. 

Peter, Bjorn & John uppträder med läskiga personer

 

FÖRE: klippningen. Självklart med ledset utseende som är ett måste i före-makeover-bild!

EFTER: kort på sidorna, längre på toppen och V-format lugg . Snyggt blev det!

 

Ja, då har man gjort en makeover! Eller ja, inte så drastiskt kanske, men för mig är det det. Jag kom till Toni&Guy Academy på Södermalm för att bli klippt av en elev under uppsyn av en lärare. Blev fint mottagen och fick beskriva hur jag vill ha frisyren på engelska (!) för läraren. (Kvinnan bredvid mig sa till engelsmannen ”I want langre håar here and såm volym här”.) Han var jäkligt duktig på att klippa, allting han gjorde med håret blev perfekt! Sedan kom elev och då – håll i er nu –  visade det snabbt sig att han talade den grövsta skånska som finns att uppbringa! Hjälp! Jag och skånska går INTE ihop, speciellt när killar talar! Han sa PÅ SKÅNSKA:

 – Så hur långt får vi gå?

men jag hörde

– Grönt?

 

Haha, jag utbrast då ”grönt hår?!”. Sådär gick det sedan i typ 3,5 timmar sen. För ja, jag satt i 3,5 timmar och blev klippt! Men jag var aldrig orolig över elev för läraren tittade ofta till och klippte lite. Killen tappade kammen tre gånger (!) och fick gå och noggrant tvätta den alla gånger. Han var väldigt trevlig att tala med. Han avslöjade för mig att han är glad för det framtida jobbet för att man ”blir vän med snygga tjejer”, och sade också när det kom på tal att jag var nyinflyttad (jo men hej jag har bott här nu i nio månader…) att det kan vara svårt att få vänner här för att (och då lutade han sig ner och viskade detta) detta är ”Stockholm”. Hehehe, alltså det kände jag inte riktigt igen, kanske för honom då Skåne och så ser väl ner på Stockholm? Dessutom så blir man ju lite diskriminerad pga av sin avslöjande dialekt. Men visst, visst har man hört att Sthlm:ar  är arroganta. Aja, över till nästa sak.

 

Hårklippningen var en upplevelse. Jag, som aldrig har suttit längre än 15 min i en stol hos frisören, fick nu sitta och få luggen mycket noggrant klippt i 20 min. Millimeter för millimeter! Det märktes att detta är en utbildning för de duktiga. Och all utbildning sker på engelska för att en frisör från Malmö ska kunna ringa en frisör på Toni&Guy i London, New York, Bombay eller Moskva och fråga hur en klippning ska göras (!). Alla frisörer på denna utbildning världen över talar samma språk. Coolt, eller hur?

Denna cutting & styling kostade ingenting för mig!

 

Efteråt kände jag mig fräsch, nöjd och otroligt snygg! Och inte bara jag tyckte det för man fick ju minsann mer uppmärksamhet efteråt…. . Till och med tre (!) fotografer fotade mig på stan! Hojta till om ni ser mig på en streetfashion-sida!

 

Köpte en smoothie och glassade sedan runt i City och njöt av värmen. Ja, jag kan nu gå i kavaj!  Får sedan ett mail i mobilen om att jag har vunnit en biljett till A Camps konsert den sjätte april, från DN:s tävling! Vilken turdag! 

Jag köpte snygga solglasögon på H&M efteråt och skypade iväg kvällen med denna person:

MMMM! As Krisp! Yummie!

Laleh, paj, plattform: bilddagbok

 

Update: Jävla !?#€)”"?!-blogg! Jag hade skrivit ett jävligt fint inlägg och så försvann det medan jag drack vatten?!?!?! Jag som hade lagt ner MYCKET tid och energi för att skriva ett genomarbetat ett. MEN TACK. Orkar inte skriva om allting nu heller.

SL bygger om röda t-linjen

 

SL har idag genomfört en ommöblering i vissa tunnelbanevagnar på röda linjen, längst fram och bak i tåget. Nu ser det lite mer London/New York/Tokyo ut och förhoppningsvis blir det inte lika trångt i tågen längre. Jag gillar att stå, och jag tycker redan nu att det verkar vara för få ställen att hålla i sig…

 

Såhär skriver SL:

 

Två typer av ny inredning

Den som har åkt tunnelbana i Paris, London eller New York kommer förmodligen att känna igen sig i den ena av de två olika typerna av möblering: Här är sätena placerade längs med vagnens väggar medan de i den andra vagnvarianten är placerade som innan men i något färre antal.

I båda vagnarna har ytorna vid dörrarna öppnats upp för att underlätta en snabbare av- och påstigning. Här finns också betydligt fler ledstänger och stroppar i olika höjder att hålla sig i än i SLs nuvarande möblering. I ändarna av vagnarna har också fällstolar monterats in för att ge mer plats för rullstolar, barnvagnar eller fler stående.

– Försöket är ett led i SLs arbete för att förbättra punktligheten. Genom att modifiera inredningen vill vi se om det blir lättare att kliva av och på tågen, vilket i så fall skulle kunna leda till kortare stopp på stationerna och därmed bättre punktlighet, säger SLs vd Ingemar Ziegler.

Plats för 13 procent fler resenärer i rusningstrafik

I dag har en tunnelbanevagn av den äldre modellen plats för 154 resenärer, varav 106 är ståplatser och 48 är sittplatser. Med den nya inredningen planerar SL att ge plats för cirka 13 procent fler resenärer.

Går det inte bara att köra fler och längre tåg?

Behovet av mer plats för fler resenärer i tunnelbanan har ökat stadigt de senaste åren, och beräknas också fortsätta att öka i takt med att Stockholm växer. Att lösa trängseln med fler och längre tåg är inte möjligt just nu.

Bland annat sätter dagens signalsystem en begränsing på att köra max fem tåg per tio minuter och spår (Med det signalsystemet som kommer 2014 kommer man att kunna köra fler). Att köra längre tåg är heller inte möjligt eftersom det kräver att perrongerna på flera stationer byggs om.

 

Ska bli intressant då jag ställer mig alltid längst bak mot Ropsten för att komma ut närmast vid Karlaplanutgången.

How is babby formed?

 

Det finns bara en Frud i världen, han är unik och bäst som Frud. Han sade till mig att jag är mycket mer självständig än vad folk är i min ålder. Det lättade minsann på min medelålderskris. Och en klok Nanna sa till mig att inte gräva ner mig i motgångar, som är ett ständigt citat i mig nu. För när jag tänker tillbaka slås jag av faktumet att jag har haft ett otroligt flyt. Det har bara gått framåt för mig hela tiden, alltid lyckats med det jag har sagt och planerat vilket gör mig bara ÄNNU mer oförberedd för motgångar. Liksom jag har ju inte erfarenheten av det… 

 

Ta till exempel mitt inlägg om när jag sköt iväg pilen åt helvete på kyudoträningen. Vi har inte haft träning sen dess, och imorgon börjar vi igen. Ja, jag känner mig lite vankelmodig men när Nannas citat pickar på en blir ryggen rak igen och allt annat historia. Vad gör man utan vänner! <3

 

Ja, i alla fall så har jag funderat på HUR jag ska klara mig med min engelska i Tokyo, hahaha! Alltså när jag var i Tokyo senast hade jag PERFEKT engelska ja, MEN sen två månader senare åkte jag till London, det engelska språkets hemland, och var så KÖTTIG i munnen, jag talade så hemskt! Det blev ju så jobbigt för den brittiska trashdialekten som användes typ överallt är jobbig att förstå när man ska översätta det i huvudet. Och du, jag gjorde det KLASSISKA FELET: en dag i London hade all engelska i mig försvunnit och jag var hungrig, men var kunde jag beställa mat enkelt utan att fatta nada vad servitören sa?! Jo, jag gick till ett sandwichställe och såg en macka jag kunde enkelt beställa men NEJ. DÅ ÄR DET EN ENGELSK SUBWAYbutik!!! Det kunde inte bli värrrrrrrrrrrre! Då skulle jag alltså stå och SÄGA på engelska vad jag ville ha i mackan. Jag var ashungrig, bitter och till slut blev det kollaps; jag råkade säga att jag ville ha vaniljsås(custard), istället för senap (mustard) till bacon! Mustard och custard! 

Tjejen bakom disken tittade på mig med en blick som sa ”eeeeeh? Oh, a NB-child…”. En man bakom mig skrattade rått.

 

Ett minne att skratta åt i efterhand. Och nej, jag fick inte vaniljsås i…

 

PS. Titel=asgarv. Ja, när jag är själv har jag kanske omogen humor…?

Årsresumé av 2008

Då är det sista dagen av 2008 då, men vad har hänt? Och vad har varit sämst?

 

Alltså hands down, 2008 har varit det bästa året för mig hittills! Och jag tyckte att 2007 var bra! 

 

Dock startade året lite sorgligt med att min favorithund Jalle  fick problem med diskbråck vilket ledde till det tårfyllda beslutet att avliva honom. Det skedde 22 januari. Samma dag blir jag påkörd av en bil när jag cyklar. Händelsen blir en krönika (se http://www.oforigo.com/images/pakord.gif ).

Februari var en väntan tills femtonde februari då jag flög iväg mot städernas Stad Tokyo. Jag blev fast, och har inte varit mig lik sedan dess…

Mars fram till slutet av maj blev HÅRDPLUGGANDE NON-STOP. Det var galet, men ack så värt det var. Tyvärr blev jag snuvad på gymnasiets bästa slutbetyg med ett MVG… Det kändes hårt för stunden, men jag gladde mig åt de som var bättre. Fick iaf ett stipendium av skolan som en utav de som hade de bästa betygen på gymnasiet.

Sista tiden fram till juni blev det festande, och just studenternas barrunda var en utav årets bästa fester. Studentkvällen spenderades i regn på ett flak, och runt i folks villor. 

Sommaren blev ett långt arbetspass på Furuviksparken där jag styrde karuseller här och var. Hjälp vad det var ett konstigt jobb. Mötte några vänner för livet där iaf. Synd men jag har arbetat sönder parken nu… Och den där snuskgubben som jobbade på samma plats… Herregud, han ville bjuda in mig på en grogg i hans lilla lägenhet! Och han gick bara på mig hela tiden! ”När är du ledig?/När slutar du?/Ska vi ses ikväll?/Jag har groggen redo för dig” etc.

I augusti flyttade jag in i min första lägenhet. Ett etta på 24,1 kvadrat. Helt underbar, helt ren och fräsch. I Handen. Och tiden på JMK går trögt i början, undrar varför jag är där och så, men det löser sig och jag trivs något otroligt mycket där, även fast vi är där otroligt sällan. 

Summering

2008 överträffade allt jag hade förväntat mig. Jag har utvecklats mycket, lärt mig nya saker, träffat många nya vänner och verkligen vuxit.  Jag har lämnat Gävle bakom mig, och numera älskar Stockholm. Lever livet och njuter som fan. Choklad, Björk and Japan is still the passion in life and Obama has been elected.

Life rocks liksom.

Det som har varit sämst är matlagning. Ja! Jag som var så duktig i mitt barndomshem på det, men nej i lägenheten blir det bara blask av det hela. Uh! En besvikelse var det också att det (nästan utlovade) sommararbetet på Arbetarbladet aldrig uteblev… Hm…

Sedan har det varit en del funderingar kring vänskap och så. Men det har jag rett ut nu.

 

Light non-stop fakta:

• Varit uppe i luften i flygplan sex gånger.
• Besökt London, Zürich och Tokyo
• Sett isländska artisten Björk på konsert fem gånger.
• Sett dåliga dj:en Leila Arab.
• Gått på flera konserter (ah, så många att jag inte minns)
• Tagit studenten med 19,69 i snittbetyg (2 VG resten MVG)
• Jobbat som karusellpersonal i Furuviksparken sommaren igenom (USCH! Ok, lite).
• Fått många nya vänner.
• Blivit antagen till Journalistikvetenskap på JMK (fd. Journalisthögskolan) på Östermalm i Stockholm. Som alltså har en TUFF konkurrens bland de sökande!
• Intervjuat chefredaktören för Stockholm City, intervjuat reporter på Metro och Expressen. 
• Gjort flera reportage (se www.oforigo.com)
• Flyttat till Stockholm.
• Fått julsms & nyårssms av Fredrik Wikingsson.

Jag hatar dig och bombar dig nu

 

by Hyde Park

 

 

Så, nu jag jag en slagkraftig rubrik som väcker uppmärksamhet. Det här blogginlägget skulle handla om irritation och annat ADHD-relaterat (ursäkta missbruket), men jag har glömt det nu. Tur det. 

Idag har jag varit lite mer journalistisk och letat efter specifika artiklar i mikrofilmer (i dagstidningar) från äldre dar, på Kungliga Biblioteket. Kungliga Biblioteket ligger vid Östermalmstorget och Humlegården. Förresten så har jag upptäckt Stockholms Hyde Park (London), och det är just gången från KB mot Stenbocksgatan, genom Humlegården. Jag borde göra en lista över ställen i Stockholm som bara är Paris, Tokyo, London och New York!

 

Hur som helst så är klockan snart halv elva och jag ska sätta igång och diska, wohoo, för jag har två yrrol-kompisar från Gefle som kommer hit och våldgästar min lägenhet imorgon. Nej, min lägenhet är inte prostituerad.

 

PS. Jessica, det vore inte fel om du i alla fall kunde LÅTSAS att jag existerar. No?