Mentor sökes!

Mitt namn är Christoffer Wiklöw och är en 20-årig student på Journalisthögskolan (JKM) som är ambitiös, noggrann och har en fixerat målinriktat livsstil. Ett av mina många mål är att att satsa på min karriär som journalist som ska ge mig ett ovärderligt nätverk och erbjuda framtida sidospår i min karriär. Därför satsar jag, och har gjort det sedan jag gick i mellanstadiet och hade ett mål om att bli en journalist, hårt och ser till att ta alla möjligheter som kan hjälpa mig på traven mot mina mål. Det har tagit mig från landsortsjournalistik till Stockholm och JMK. Och nu söker jag en mentor!

För i juni kommer jag flytta till Tokyo för att lära mig japanska på heltid samtidigt som jag ska se till att frilansa så mycket som möjligt (även här är tanken att japanskan ska ge mig konkurrenskraftig fördel när sommar-os 2016 kommer till Tokyo). Därför skulle det vara motiverande och inspirerande att ha en mentor i detta skede när är ung i yrket och har många möjligheter att ta vara på i yrket. En mentor som har erfarenhet av journalistik eller media som kan ge tips. En mentor som jag kan ha mailkontakt med. Vi skulle kunna ha ett intressant utbyte karriärmässigt sett!

Om inte detta är för mycket begärt så ser jag fram emot ditt mail på:

text (at) oforigo.com

Vi hörs!

PS. Som mentor till mig måste du inte ha erfarenhet av journalistik/media. Det går bra med annat också.

We love cherry cherry bon bon

Dagen började med en tenta i kvalitativa forskningsstudier inom medieforskning – jippie. Men jag kan faktiskt säga, som den enda (!), att jag känner mig nöjd efter min insats! Som sagt, vi hade närmare 65 instuderingsfrågor som sträckte sig både högt och lågt, från hyperdryga till flummiga frågor.

Och sen vänder jag på papperet idag och stöter på tolv frågor som var bland de lättaste bland instuderingsfrågorna! Då blir jag både glad och irriterad. Glad för att jag vet att tentan kommer gå bra, irriterad för att här har jag alltså spenderat en massa timmar och dagar för att lära mig tio gånger svårare frågor… Men nu är den kursen över och jag kan fokusera på flytten till Japan (och b-uppsatsen).

Vi samlades några från vår mysiga klass på Djurgården och drack (japansk öl för min del) och chillade i den förvånansvärt varma vädret (det var mulet men riktigt varmt!). Jag tycker att denna klass har varit så härlig och trevlig. Alla människor man har stött på har varit så intressanta på sina vis, och så trevliga! Och sen är det så kul att tänka på att vissa av dessa människor kommer bli framtidens programledare, journalister och radiopratare!

 

Här följer några bilder från Kungsträdgården dit jag tog Tati och Jim. Nu är det absolut som vackrast och blommorna kommer försvinna i vinden vilken dag som helst.

Så vackert, så överraskande, så förgängligt – that is the story of life.

Eh?! Kolla in rådjuret med hornen utanför mitt fönster!

Oh, what to choose…?

Jaha.

Ja, då ska ett PM, om kommande B-uppsats om journalistik, PR eller media, vara färdigskriven tills på tisdag 10:00. Och här sitter jag och yrar om idéer. Vet inte vilken som passar bäst. Jag har bestämt mig för en kvalitativ studie, men vilken blir bäst av dessa?

 

• SVT:s interna kommunikation. Deras interna tidning ”ViPåTV”. Kanske intervjua någon?
• Skräckpropaganda i kvällstidningar. Språkbruket
• Bloggar.
• Reklambilder.
• Könsfördelning inom journalistik
• Metro; språkbruket
• Kungahuset och media.
• Den kejserliga japanska familjen och global/svensk media.
• Victoria & Daniel i media.
• Café; tidningens språkbruk kring kvinnor/könsroller.
• Medias rapportering kring Japan.
• Newsmill – opinionssajten som citeras alltmer.
• Ägarkoncentration i medievärlden.

 

Jaha, vad ska man välja? Och hur ska det passa in på en kvalitativ studie?

Those are the questions of my day…

Pinch me

En av Tokyos bästa mediekontakter har skrivit till mig på Twitter. Till mig. Stort? Ja!

Svensk patriotism & bosätta sig utomlands

Läser i nummer åtta av veckotidningen Fokus om patriotism bland svenska (film)kritiker i media. Om hur svensk media till exempel gav Lukas Modyssons ”Mammut”  generellt cirka fyra av fem medan utländsk media gav cirka 0,9. Varför kommer det sig? Jo, en möjlig förklaring gavs i slutet: 

 

”Fenomenet med självförhärligande filmkritik lär dock inte vara ett svenskt fenomen, utan snarare en trist bismak av att vara ett litet, konsensusstyrt land där alla känner alla. Där kritiker av olika skäl förhåller sig undfallande, kanske för att de ogärna vill racka ner på redan populära regissörer, eller för att de är bekanta med dem”

 

Se, det är detta som gör att jag vill bosätta mig utomlands. Att bo i Sverige är som att i Ockelbo, i global jämförelse. Och jag är inte ute efter att bo i en liten stad, jag vill bo i en metropol. Javisst, Tokyo känns bäst just nu, men jag är lika öppen för New York också. Eller London. Det är så tråkigt när Sverige är för litet, även om det i vissa fall är charmigt. Men nej, inte nu. Jag kan ju alltid flytta tillbaka liksom! Vi får se. 80 dagar kvar innan jag flyttar utomlands…

Spontant biobesök: De Ofrivilliga

 

 

Ikväll blev det ett spontant biobesök. Det gillar vi, så spontant och så Christoffer. Eftersom ”De Ofrivilliga” inte finns att ladda ner än (ja, jag är ju ett barn av min tid!!!) och jag var intresserad nog av denna film, kände jag mig manad att spendera första jullovsdagens kväll på Söders bio med filmen ”De Ofrivilliga”. 

Jag har bara hört gott om denna film som står ut i konkurrensen då den är lite annorlunda; små klipp med situationer, en kameravinkel i varje scen och man ”hoppar in” i varje scen. Någon recension sa att man kunde känna igen sig själv i alla scener, och jag håller med det fast inte i alla då jag är ung. Filmen är obehaglig. Ja, obehaglig på det tysta sättet, ja nästan lite ”pinsam tystnad-obehag”. När filmen var slut var alla tysta och det var en liten tryckt stämning som om alla kände sig utpekad. Man nästan vågade inte tala med varandra i risk för att låta som i filmen…

Scenen med fjortisarna som posar framför datorn i programmet ”Photobooth” känner jag speciellt igen ifrån min förra skola på Media med alla Macdatorers webbkamera…

Det som var bra med olika korta scener var att man då kunde fokusera mer på grupptrycket, hur det egentligen är och hur vi reagerar. Jag tycker sådana här filmer är jättespännande för det är verkligen Sverige i ett nötskal med alla normer och moral vi har här. Speciellt nu när jag snart ska lämna landet blir detta mer aktuellt för mig.

 

Det var lustigt i filmen som börjar med introt där en ambulans åker igenom Södermalm, och just förbi den biograf vi då sitter i haha!