Christoffer Wiklöw modellar i en apron (?!)
Bland annat fotades jag härinne. Får lite japansk skräckfilmsvibbar...!
Enorm spindel! Åtta centimeter lång! Satt på väggen på huset vi jobbade i.
Idag är det dagen före dagen D. Just nu känner jag mig inte nervös och jag känner ingen press på mig för att de valde ut mig från min prestation. Det känns skönt att Ai, min agent, ska med också och vara min assistent & översättare under jobbet för att hon är så rolig och lättsam att umgås med.
Så nu sitter jag och tar det lugnt hemma i min säng (jag är annars alltid ute och ränner), relaxar! Njuter av lite vila för imorgon ska jag arbeta från eftermiddag till lördag morgon.
Förresten åkte jag buss för första gången i Tokyo idag. Jag åkte buss i Kyoto när jag var där förra helgen och jag verkligen hatade det! Att stå och vänta på bussen, sedan kliva in i mitten av bussen, bussen som svänger kraftigt fram och tillbaka, trängseln och att betala när man först kommer fram till sin station (i Tokyo betalar man först när man kliver på). Dyrt var det också. Jag är van med att i Tokyo har tunnelbana eller pendeltåg överallt och alltid i full rullning men i Kyoto gick allt i slow motion. Buss i Japan kostar nästan dubbelt så mycket som tunnelbana så det är inte ett tips, om man inte vill se staden från marknivå så att säga.
Men förresten, idag gick jag på en sån otrolig konstig audition. Fast den var normal i jämförelse med andra jag har gjort… Får inte säga så mycket men jag kan säga att jag har debuterat nu med att dansa solo framför kameran med en massa ögon på en… Agenten jag gick med var så schysst! Träffade en annan agent från en annan agentur som jag bara annars har haft mailkontakt med.
Nu när det börjar gå bra för mig har jag märkt att folk ”börjar bli min vän”, eller folk som tar upp kontakten med en… Jeez. Har hökögat på sådana… (men ni som läser detta är inte så kan jag säga, tack)
Igår gick jag med min agent till en fashion model-auditon för ett klädmärke i Japan (och en svensk var med! Han går det jättebra för). Sådana auditions är så konstiga för att man går in i ett rum där ena sidan har ett bord med flera japaner som sitter och hårdgranskar en (man får inte vara rädd för att bli utstirrad). Och samtidigt då ska man se bäst ut och precis den de är ute efter.
Sedan är det över på några sekunder. Bleh.
Men det är dags för mig att skaffa en portfolio nu, en sådan som man bär runt på med sina bilder.
Whoa.
Jag fick det! Jag ska vara med! Alltså, jag tror inte jag har fattat det än.
Som vanligt kan jag inte säga sådär jättemycket. Men jag kan säga att det går bra nu.
M-y-c-k-e-t bra.
När jag ringde hem och berättade den glada nyheten blev ena föräldern rädd att jag kommer bli så känd att jag inte kommer kunna vara ifred… Haha, ja!
Nu ska jag iväg på en ny audition och tro mig, jag tar det här jobbet också. Med den otroliga nyheten i ryggen känner jag att jag klarar långt mer än vad jag tror…!
Anledningen att jag inte skriver om mina auditions är att jag enligt kontrakt inte får berätta om någonting. Ja, det skulle inte förvåna mig om de har koll på vad man skriver på internet…
Det jag kan säga är att jag var på en audition för AEON för några veckor sedan. Då skulle man framför kameran sträcka sig fram och ropa ”Cinderella!”. Nu går den reklamen på TV:n och motskådespelerskan är en känd japansk/engelsk kvinna med ljusa ögon. Det skulle ha varit kul att träffa henne!
Annars kan jag säga att dagens audition var typ den simplaste ever. Nu klarar jag av att gå själv! Yey!
Idag ska jag iväg till Omotesando för att gå på audition.
Det var så att en av mina agenturer ringde om ett jobb och sen gick jag vidare i denna picture selection så nu ska jag åka dit själv! Jag åker alltid annars med min agent, som också översätter åt mig när det blir för krångligt framför kameran.Väldigt läskigt, men en utmaning jag ska ta mig an! Har fått en karta av min agent så jag ska se vart det ligger.
Hm, det ska bli intressant det här.
Förresten så har julen i Sverige kommit igång nu. Mysigt! Här si
Min agent skickar ett mail om auditionen för ett jobb (tv-reklam, katalog, affisch osv) imorgon (jag gick igenom picture selectionen, yeah!) på enbart japanska.
(För att förklara lite kort så kontaktar alltid agenturen en om jobb och om man går vidare i till exempel en picture seletction så är det ibland en audition och då frågade jag min agent var vi skulle göra på denna audition för jobbet, och vem de sökte för detta modelljobb.)
Det går att förstå men vissa saker måste översättas i Google Translate och då blir det så här (svaret på min fråga ”vem de är ute efter”):
”Jag letar efter den roll paret som bor i centrala Beijing”
JA, MEN PRECIS. Paret i Beijing. Exakt. Visst letar vi alla efter det paret.
Så… vad har de med mig att göra?
吉田, min sensei brukar ofta nämna mig när hon ska ta ta upp något grammatiskt exempel, såsom att hon visste på något sätt att jag bara går till Starbucks, och att jag modellar. Den andra läraren, さいとう brukar ofta påpeka att jag är ハンサム. Lärarna här är så härliga på ett sätt man inte är van med i Sverige.
Åh, vad drygt men det måste erkännas.
Vad jag än börjar med så tröttnar jag efter fyra månader. Jag är inte säker om det gäller fyra månader på allt men det mesta som jag brukar börja på är jag alltid lika på att göra, och sen efter ett tag så faller intresset som en sten, väldigt plötsligt. Jag måste lära mig att tackla denna period!
Som att jag har väldigt svårt att gå upp nuförtiden, fast jag har massiv med intressant att göra.
Jag måste inse att jag har bara mig själv som skyldig till att se till att allt jag har i huvudet verkligen sker! Böckerna skrivs inte av sig själv. Bilderna tas inte av sig själv.
Hur som helst så behöver jag skaffa mig en modellportfolio, men hjälp vad dyrt det är: 30 000 yen, cirka 2000 kronor alltså. Men iofs så kan jag få tillbaka det på ett jobb…
Sticker iväg till Avocado Agency för att registreras hos dem som modell. Skyndar mig, jag är sen och ute ösregnar det och tyfonen kommer snart. Hittar agenturen, kliver upp för trapporna och kliver in i det pyttelilla kontoret med de fyra anställda. Det är mysigt, kanske. Så får jag sitta ner och skriva ner det jag ska.
Försöker prata lite, skoja lite, för att visa att jag bara inte är en snygg kropp, ett objekt, ett tomt skal. För jo, det finns något bakom det du ser också. Men hon visar ingen reaktion, hon gör bara sitt jobb.
Hon säger, jag gör som hon vill.
Inte ens tyfonen som drabbar oss båda förenar oss.
Jag är mer än ett snyggt yttre.
Hm, jag vet inte varför men jag köper nuförtiden kläder i nyanser grått, vitt och svart. Lite nyanser i brunt också men annars är det mest svagt dämpade färger. Designen är ”mogen ung vuxen rock-image”, stilrent, läder, seriöst och ”här och nu”. Kavajer i svart. Större fokus på typen av tyg och mönster. Ibland faller jag in i bohemisk stil, fortfarande i samma färger dock, och blir mer mysig i stilen.
Lägger numera större faktor på accessoarer också. Frisyren är viktigare också; kanske för att jag numera känner att jag vill framhäva min naturliga golden chestnutbrown-hårfärg (min agenturs ordval!) bland alla svarthåriga japaner.
Ligger jag lite efter kanske?
Jag har fleeeera texter som ska publiceras här.. Har några bilder som också väntar på att bli publicerade. Sorry, hoppas ni har förståelse!
Som idag hade jag det fullt upp med registrering hos en modellagentur som låg utanför Tokyos Metrokarta/=långt bort så det tog en evighet att ta sig dit. Från Yotsuya till Akihabara tog det en evighet då jag hoppade på fel håll, telefonen ringde hela tiden och jag var förvirrad. Sedan byte i Akihabara där jag tog Hibiya Line mot Gotanno, vilket ligger i en av Tokyos mest anonyma förorter. Väldigt grått betonglandskap och jag insåg plötsligt hur centralt jag bor egentligen (Akebonobashi). Väl framme vid Gotanno skulle jag sedan hitta den anonyma agenturen som låg en labyrint bort bland bostadshus. Inuti såg det riktigt fint ut. Sedan följde hela intervjun på som vanligt (jag ska skriva ner hur en registration går till hos en modellagentur för er som är intresserade). Han tog röstprov också, dock sa vi båda att chansen att någon vill ha en svensk berättarröst är liten…
Sedan var det en hel resa hem som istället slutade på Japans första Starbucks i Ginza, som firade 10 år.
Och sen kan vi väl alla hålla tummen för mig på tisdag, 8 sep, onegaishimasu! Får inte säga vad men det är något jättespännande!
Kan ni se de japanska tecknerna jag använder lite då och då? I rubriken står det nichiyoubi, söndag.
Så var en händelserik vecka över i landet Japan. Denna vecka har jag haft midterm test, varit svenskalärare åt en japanska, träffat en japansk vän som jag har haft kontakt med i flera år, flyttat till Akebonobashi/Yotsuya Sanchome, Shinjuku-ku. Alltså en hel del!
Igår var jag och en bekant från Stockholm ut i Tokyo tillsammans med hennes kompis. Vi var först till 300 Yen bar, där allting är som sagt billigt men har egentligen väldigt lite alkohol i… Åkte sedan till Shinjuku där vi letade efter en specifik bar, och plötsligt hamnade i en jättemysig izakaya där vi var de enda gästerna klockan två på morgonen. De fullkomligt skrek IRASSHAIMASE från köket när vi kom och vi blev ledda till ett bord där en japansk kvinna och man gav oss oshibori (handduk som man tvättar händerna med) och menyn. Vi beställde in öl och jag köpte god OCH äkta vaniljglass som jag fick en kula för 250 yen. Till ölen fick vi sallad och gurka (!) och en misopasta med ett hemligt recept! Denna pasta skulle man bre på gurkan och kålen och sedan äta till ölen, vilket var jättegott!!! Jag ville såklart ha lite tillbaka hem, och lustigt nog så när vi skulle gå hem så sprang en från personalen till oss och gav oss en omiyage, en present: misopastan! Så nu har jag en liten burk med den otroligt goda misopastan! Så otroligt snällt.
Och förresten är Tokyo otroligt tyst klockan sex på morgonen en söndag.
Den kommande veckan ska jag fortsätta som svenskalärare åt Reiko, börja på Summer Intensive Course och skrivas in på fyra olika modellagenturer. Sounds like a week I like!
Åh, tiden i Tokyo är späckad med roliga saker att göra! Men jag har en del jag vill berätta, och det är:
Men allt detta imorgon! För er som vill och bor i Japan så är mitt japanska mobilnummer 080-35 62 06 48. Jag har en mailadress till telefonen också, S!Mail, men fråga då efter den isf. Kuuul! Mata ashita ne!
Senaste kommentarer