Var kan jag leva ett liv? Det är frågan

Jag lever ett liv här nu och det fungerar jättebra, jag tänker inte ens längre på att jag är ibland japaner och att jag är en utlänning. Jag tänker inte heller så mycket på att jag är i världens största stad, eller på världens dyraste mark. Jag gör det jag ska och har det bra.

Kan jag leva i Tokyo kan jag nog klara av att leva i de flesta västerländska storstäder i världen, eller hur? Jag känner mig inte låst till Sverige, som jag har tjatat om flera gånger, jag har kommit över Sverige. Men de amerikaner och koreaner jag talar med här kan inte alls förstå varför jag inte vill bo i Sverige, för enligt deras bild är Sverige en av de bästa länderna att bo i, eh är det något jag har missat eller?

Jag tycker det inte är ett stort steg att flytta till utländska megastorstäder, till exempel insåg jag att jag alltid har pratat om att jag kommer ha en lägenhet på Manhattan, och att jag verkligen kommer ha det en dag för att jag är så envis! Bara den tanken gör mig varm inombords av glädjefylld förväntan.

Känns som jag peka och välja vart jag kan bo nu. Precis så som jag vill vara.

Så, New York, Stockholm och Tokyo är ställen jag kommer bo i. London, Shanghai och Paris är också ställen jag är öppen för. Det enda som är synd är att världen är låst till gränser med pass och visa och allt vad det innebär… Det är synd och begränsande.

Var befinner jag mig om fem år? New York? Antagligen Tokyo.

Anledningen att jag kan släppa lös alla idéer är att jag har insett att det här med karriären kommer lösa sig för mig automatiskt, det gör det alltid för mig.  Jag har märkt at ju mer tilltro jag har på att det kommer lösa sig, desto mer möjligheter dyker det upp. Helt fantastiskt! Livet är inte svårare än så.

Och jag är så glad att jag har insett detta vid min ålder. Hos mig kommer det inte existera någon medelålderskris inte!

Leaving Sweden behind

 

När jag nu bor i Tokyo vet jag att jag inte längre kan leva i en småstad i Sverige längre.

Ja, det är inte ens säker att jag kommer bo i Sverige, om så bara för en kort tid varje år. Det handlar inte om att bryta kontakten med familjen, vänner och det jag har i Sverige.

Det handlar om att livet är mer än så.

Att jag föredrar skyskrapor, neon, en aldrig tynande stad, äventyret i djungelbetongen, dyr dekandens, billiga impulser baserade på lust, skiftandet, kontrasten, kontakten, anonymiteten, möjligheterna,

ja allt som jag inte har i Sverige.

Jag kan därför inte leva ett falskt liv i Stockholm. Visst, jag kan tänka mig ha en lägenhet för besök, men inte ett permanent liv.

Och det känns så skönt att veta detta; att jag har en plats i en metropol därute vare sig det är New York eller Tokyo.

För det är lyckan jag är ute efter…

This is how I want to spend my Christmas

Först i början av november vara i Tokyo för invigning av alla fina julgranar runtomkring downtown och äta Christmas cakes.
Sedan gå längs Fifth Avenue på Manhattan och svänga förbi Rockerfeller Center för att stå och mysa med min älskade intill den enorma julgranen.
Sist fira julafton med min familj i en mysig villa med eldstad och många stora julgranar, julpynt, härlig stämning, tjock vit snö, doft av rykande glögg och nybakade pepparkakor, varma lussekatter, Aladdinask, och mera pynt. Tända ljus och skratt. Lammatta. Sprakande eld.

Lutandes tillbaka med en varm kopp glögg och en bit choklad, vetandes att denna dag kommer bara en gång per år .i ren lycka.

För det ska hända, faktiskt

Jag kom på varför hela flytten till Tokyo fortfarande känns overklig. Jag har ju vetat att jag ska till Tokyo och bo där, i mer än ett år så under denna tid har det inte varit samma sak som förut att kolla på allt som relaterat till Japan eftersom jag har tänkt ”ja, men jag vet ju att jag ska gå där om ett år, några månader” så osäkerhetsspänningen har liksom aldrig funnit där; jag har ju räknat med denna flytt väldigt länge nu. Men det betyder inte att jag ”inte längtar” till Tokyo, nej det betyder snarare att jag har gått från hypen till vardagen och förståelsen att jag kommer gå där en dag. Därför har det känts lite spännande att titta på städer som London och New York som möjliga städer att vidareutbilda sig i eftersom det är ”osäkert” om jag någonsin kommer dit och därför kan drömma & tänka fritt om det. Japan KOMMER ju att hända så jag behöver inte fundera kring det mer, liksom, det är säkert.

Så varför känns det ändå overkligt? Jo, jag har ju som sagt vetat att jag ska dit nu så jag har inte behövt drömma om staden så mycket nu de senaste månaderna. Svårt att förklara men flytten känns mentalt sett inte mer speciell än flytten till Stockholm, you know? Jag vet ju att flytten ska hända liksom så jag har lutat tillbaka i den sortens vetskap ändå.

Aja, svårt att förklara men det kanske gick fram ändå. Man får dock inte glömma att denna väntan är lika viktig, rolig och spännande eftersom den är i direkt relation till Japan-flytten! Denna väntan har varit en del av nöjet inför allt! (^_^)

PS. Jag såg tre japaner idag i stationen Gamla Stan och självklart var jag bara tvungen att följa efter dem några meter för att höra dem tala, men de var tysta och sa inget -__-. Förresten, är det bara jag som ser skillnader på kineser och japaner? Det var roligt när jag guidade japanen från Osaka för han verkligen RÅSTIRRADE på kineser/japaner för att se var de kom ifrån. Och så vände han sig varje gång till mig och sa ”definitely from Japan/China”, hahaha!

Svensk patriotism & bosätta sig utomlands

Läser i nummer åtta av veckotidningen Fokus om patriotism bland svenska (film)kritiker i media. Om hur svensk media till exempel gav Lukas Modyssons ”Mammut”  generellt cirka fyra av fem medan utländsk media gav cirka 0,9. Varför kommer det sig? Jo, en möjlig förklaring gavs i slutet: 

 

”Fenomenet med självförhärligande filmkritik lär dock inte vara ett svenskt fenomen, utan snarare en trist bismak av att vara ett litet, konsensusstyrt land där alla känner alla. Där kritiker av olika skäl förhåller sig undfallande, kanske för att de ogärna vill racka ner på redan populära regissörer, eller för att de är bekanta med dem”

 

Se, det är detta som gör att jag vill bosätta mig utomlands. Att bo i Sverige är som att i Ockelbo, i global jämförelse. Och jag är inte ute efter att bo i en liten stad, jag vill bo i en metropol. Javisst, Tokyo känns bäst just nu, men jag är lika öppen för New York också. Eller London. Det är så tråkigt när Sverige är för litet, även om det i vissa fall är charmigt. Men nej, inte nu. Jag kan ju alltid flytta tillbaka liksom! Vi får se. 80 dagar kvar innan jag flyttar utomlands…

Min makeover och annat

Station Stockholm Södra

Jag råkade ta denna bild när jag höll i mobilen vid benet, och den blev ju assnygg!!!

Lykke Li spelar på Debaser Medis för direktsändningen av SVT:s Popcirkus

Var på SVT:s Popcirkus på Debaser Medis igår där The Sounds, Peter Bjorn & John och Lykke Li spelade. Var helt underbart därinne! Det var som en liten minifestival inomhus; man gick mellan konserter mellan scener, drinkar, massa människor, musik, neon, cirkuskaraktärer (!), sockervadd, Luuk, artister och sköna människor. Helt underbart! Lykke Li spelade en väldigt bra version av ”Dance, dance, dance” där hon totalt flippade ur. Hennes scen var pytteliten vid baren där vi alla stod intryckta och stackars studiomän med enorma kameror skulle fram och filma. Det var väldigt intimt och fint där. Lykke är ju bra som få, och hennes röst under intervjun är ju så len som en ängel. Sen att hennes ansikte och kinder är hur gulliga som helst att man vill gå fram och nypa dem är inte fel det heller. 

Peter, Bjorn & John uppträder med läskiga personer

 

FÖRE: klippningen. Självklart med ledset utseende som är ett måste i före-makeover-bild!

EFTER: kort på sidorna, längre på toppen och V-format lugg . Snyggt blev det!

 

Ja, då har man gjort en makeover! Eller ja, inte så drastiskt kanske, men för mig är det det. Jag kom till Toni&Guy Academy på Södermalm för att bli klippt av en elev under uppsyn av en lärare. Blev fint mottagen och fick beskriva hur jag vill ha frisyren på engelska (!) för läraren. (Kvinnan bredvid mig sa till engelsmannen ”I want langre håar here and såm volym här”.) Han var jäkligt duktig på att klippa, allting han gjorde med håret blev perfekt! Sedan kom elev och då – håll i er nu –  visade det snabbt sig att han talade den grövsta skånska som finns att uppbringa! Hjälp! Jag och skånska går INTE ihop, speciellt när killar talar! Han sa PÅ SKÅNSKA:

 – Så hur långt får vi gå?

men jag hörde

– Grönt?

 

Haha, jag utbrast då ”grönt hår?!”. Sådär gick det sedan i typ 3,5 timmar sen. För ja, jag satt i 3,5 timmar och blev klippt! Men jag var aldrig orolig över elev för läraren tittade ofta till och klippte lite. Killen tappade kammen tre gånger (!) och fick gå och noggrant tvätta den alla gånger. Han var väldigt trevlig att tala med. Han avslöjade för mig att han är glad för det framtida jobbet för att man ”blir vän med snygga tjejer”, och sade också när det kom på tal att jag var nyinflyttad (jo men hej jag har bott här nu i nio månader…) att det kan vara svårt att få vänner här för att (och då lutade han sig ner och viskade detta) detta är ”Stockholm”. Hehehe, alltså det kände jag inte riktigt igen, kanske för honom då Skåne och så ser väl ner på Stockholm? Dessutom så blir man ju lite diskriminerad pga av sin avslöjande dialekt. Men visst, visst har man hört att Sthlm:ar  är arroganta. Aja, över till nästa sak.

 

Hårklippningen var en upplevelse. Jag, som aldrig har suttit längre än 15 min i en stol hos frisören, fick nu sitta och få luggen mycket noggrant klippt i 20 min. Millimeter för millimeter! Det märktes att detta är en utbildning för de duktiga. Och all utbildning sker på engelska för att en frisör från Malmö ska kunna ringa en frisör på Toni&Guy i London, New York, Bombay eller Moskva och fråga hur en klippning ska göras (!). Alla frisörer på denna utbildning världen över talar samma språk. Coolt, eller hur?

Denna cutting & styling kostade ingenting för mig!

 

Efteråt kände jag mig fräsch, nöjd och otroligt snygg! Och inte bara jag tyckte det för man fick ju minsann mer uppmärksamhet efteråt…. . Till och med tre (!) fotografer fotade mig på stan! Hojta till om ni ser mig på en streetfashion-sida!

 

Köpte en smoothie och glassade sedan runt i City och njöt av värmen. Ja, jag kan nu gå i kavaj!  Får sedan ett mail i mobilen om att jag har vunnit en biljett till A Camps konsert den sjätte april, från DN:s tävling! Vilken turdag! 

Jag köpte snygga solglasögon på H&M efteråt och skypade iväg kvällen med denna person:

MMMM! As Krisp! Yummie!

Finns det inte i Stockholm flyttar jag utomlands

Fick nyss ett stort kuvert från Karlstads Universitet. Eh, nej den tänker jag inte ens öppna. Finns inte den utbildning jag vill ha i Stockholm, flyttar jag utomlands.

Så det så.

 

Jag har redan kollat upp universitet i Tokyo och Tokyo Keizai University eller Waseda University lockar mig. Båda har journalistprogram. New York vore inte fel det heller.

Att göra innan döden-lista

• Gå på Nobelfesten
• Se alla världens sju underverk
• Fira nyårsafton högst upp i en skyskrapa
• Köpa etagevåning i Tokyo, och perhaps New York
• Köpa bacon-jagbiteridenextremthårdabaguettenochblöderimunnenmenjäklarvadgottdetsmakarfördethärärmontmartreiparisamen-baguette
• Bungy-jump
• Skrivit en scoop
• Vara med att starta upp en tidskrift/hemsida, ja anything gällande medieproduktion.
• Del-chef på en PR-byrå
• Köpa kinesisk nakenhund
• Intervjua Björk
• Se Reykjavik
• Köpa världens dyraste choklad (kommer min passion för choklad att peaka då?)
• Åka ut i rymden

SL bygger om röda t-linjen

 

SL har idag genomfört en ommöblering i vissa tunnelbanevagnar på röda linjen, längst fram och bak i tåget. Nu ser det lite mer London/New York/Tokyo ut och förhoppningsvis blir det inte lika trångt i tågen längre. Jag gillar att stå, och jag tycker redan nu att det verkar vara för få ställen att hålla i sig…

 

Såhär skriver SL:

 

Två typer av ny inredning

Den som har åkt tunnelbana i Paris, London eller New York kommer förmodligen att känna igen sig i den ena av de två olika typerna av möblering: Här är sätena placerade längs med vagnens väggar medan de i den andra vagnvarianten är placerade som innan men i något färre antal.

I båda vagnarna har ytorna vid dörrarna öppnats upp för att underlätta en snabbare av- och påstigning. Här finns också betydligt fler ledstänger och stroppar i olika höjder att hålla sig i än i SLs nuvarande möblering. I ändarna av vagnarna har också fällstolar monterats in för att ge mer plats för rullstolar, barnvagnar eller fler stående.

– Försöket är ett led i SLs arbete för att förbättra punktligheten. Genom att modifiera inredningen vill vi se om det blir lättare att kliva av och på tågen, vilket i så fall skulle kunna leda till kortare stopp på stationerna och därmed bättre punktlighet, säger SLs vd Ingemar Ziegler.

Plats för 13 procent fler resenärer i rusningstrafik

I dag har en tunnelbanevagn av den äldre modellen plats för 154 resenärer, varav 106 är ståplatser och 48 är sittplatser. Med den nya inredningen planerar SL att ge plats för cirka 13 procent fler resenärer.

Går det inte bara att köra fler och längre tåg?

Behovet av mer plats för fler resenärer i tunnelbanan har ökat stadigt de senaste åren, och beräknas också fortsätta att öka i takt med att Stockholm växer. Att lösa trängseln med fler och längre tåg är inte möjligt just nu.

Bland annat sätter dagens signalsystem en begränsing på att köra max fem tåg per tio minuter och spår (Med det signalsystemet som kommer 2014 kommer man att kunna köra fler). Att köra längre tåg är heller inte möjligt eftersom det kräver att perrongerna på flera stationer byggs om.

 

Ska bli intressant då jag ställer mig alltid längst bak mot Ropsten för att komma ut närmast vid Karlaplanutgången.

Jag hatar dig och bombar dig nu

 

by Hyde Park

 

 

Så, nu jag jag en slagkraftig rubrik som väcker uppmärksamhet. Det här blogginlägget skulle handla om irritation och annat ADHD-relaterat (ursäkta missbruket), men jag har glömt det nu. Tur det. 

Idag har jag varit lite mer journalistisk och letat efter specifika artiklar i mikrofilmer (i dagstidningar) från äldre dar, på Kungliga Biblioteket. Kungliga Biblioteket ligger vid Östermalmstorget och Humlegården. Förresten så har jag upptäckt Stockholms Hyde Park (London), och det är just gången från KB mot Stenbocksgatan, genom Humlegården. Jag borde göra en lista över ställen i Stockholm som bara är Paris, Tokyo, London och New York!

 

Hur som helst så är klockan snart halv elva och jag ska sätta igång och diska, wohoo, för jag har två yrrol-kompisar från Gefle som kommer hit och våldgästar min lägenhet imorgon. Nej, min lägenhet är inte prostituerad.

 

PS. Jessica, det vore inte fel om du i alla fall kunde LÅTSAS att jag existerar. No?