Fack you, fack off!

Det är alltid lika fascinerade att göra en resa mellan Södermalm – Östermalm – Förorten. Dessa områden skulle jag säga är de minst typiskt svenska i Sverige – Landet Lagom är inte lika starkt här. I dessa områden kör folk på sin stil – och det konsekvent och stenhårt.

Södermalm, här kör folk stenhårt på den bohemiska stilen. Är du kille har du skägg, kortkort hår på sidorna och längre lugg, korta byxor som är svarta och Cheap Monday, rutig skjorta, rundbågade solglasögon och tygpåse. Är du tjej har du antingen Robyn-frisyr, hårknut på huvudet, mormors solglasögon, svarta ballerinaskor, pytteliten vintageväska, skjorta som kavlas upp, små shorts, leggings och dina accessoarer är ofta hemmagjorda och grälla i färgerna.Du rör dig aldrig utanför ön Södermalm och är helst inom SoFo (South of Folkungagatan). Till och med H&M har utbudet & musiken skapat efter dessa söderbönor och söderkis så att de aldrig ska behöva lämna ön, vilket innebär kläder i grälla färger såsom turkos, rosa, lila och brunt. Du är indie.

Östermalm, här rör sig (jag tänker inte säga bratsen för det är så uttjatat)  de personer som oftast går eller har en utbildning på Handelshögskolan eller motsvarande utomlands. Centrum är självklart Stureplan och reviret sträcker sig ut till Strandgatan, Kungsträdgården och runt Humlegården etc. Sturegallerian är självklar, likaså East och Biblioteksgatan. Är du kille har du chinos, preppy-stil, skjorta med tillhörande rosa långtröja som hänger på ryggen och är knuten kring halsen, lite längre hår som är insmort i gelé och föst åt sidan. Är du tjej har du högklackat, långt LA-hår och kläder i färgerna vitt, rosa, guld eller svart.

Förorten har killar med baggy byxor, Adidas-skor, ickemönstrade t-shirtar och mycket gelé i håret; tjejer har svarta jackor, svarta leggings, ballerinaskor, stora väskor, accessoarer i endast guld, hårsprayat hår och mycket smink. Finns oftast på den blåa t-banelinjen. De pratar mycket och högt i telefonerna och är aldrig ensamma.

Och man ser just dessa skillnader direkt när man åker från det ena området till det andra. Ena gruppen rör sig inte till den andra.

Jag blev kategoriserad ”northeast” för ett tag sedan av en person. Ok, fack off när det gäller mig faktiskt. Så vill jag se mig i alla fall.

Och nu vill ja påpeka att jag inte försöker trycka ner någon nämnd typ, alla typer är coola på sitt sätt så misstolka ej. Och JA, jag vet att detta är ett j***la generaliserande men what the hey, enligt en etnografisk studie är det såhär. Ungefär.

Bilddagboken

Se och njut gott folk!

Sola kan man göra på Älgö. Och kameran har förvrängt mina armar till smala stycken.

Handen Stationen med sin massiva byggnad som ständigt fascinerar mig...!

Tvärbanan på intåg. Gröna linjen mot Skanstull erbjuder fin utsikt över till Södermalm

Brodern!

Japanen & jag

Ja, jag guidade runt en japan i Sthlm och här är hans bilder från MySpace. Han ska bjuda mig på en yakiniku-bar i Osaka när jag kommer dit! Sweeet!

Var är Yusuke?! Han bad mig gå upp och fota han ibland alla människor på Centralen

I found Waldo!!!, eh Yusuke menar jag.

Han bad mig om att ta honom till platsen hans vykort visar. Detta är vid Masteliusvägen på Södermalm där vi blickar ut över Stockholm. Kortet fick han för övrigt från Annika i Hello Saferide (!!!).

Haha, alltså denna bild... Den är så... speciell ;D Märks att en japan har placerat kameran. Vi ser ut som små barn. JA, han var kortare än mig, men jag är inte kort liksom

Titta! Jag har annamat den japanska kulturen med V-fingret! För övrigt chansade jag på att säga "Sen-no!" när jag fotade (typ som "omelett!"), men det skulle vara "chee-zu!", ja den amerikanska versionen egentligen; "cheese!"

Oh, the days of my past life

Limited Kyoto-termoskoppen från STARBUCKS (!) som jag fick av japanen i present! Fatta vad glad jag blev! Jag som älskar Starbucks, och nu dessutom har en free drink-biljett att använda till att fylla upp denna snygga Kyoto-mönstrade bjässe med. Min vänskap är billig att köpa.

 

Haha, vilken dag!

Åkte in till Sergels Torg 13:00 för att träffa en japan från Osaka. Det hela känns egentligen väldigt surrealistiskt; detta är ju något som startade med en konversation på Myspace för några veckor sedan. Och nu, nu ett möte i min hemstad. Men jag förstår att det verkligen är verklighet då jag ser ”den gröna jackan, portföljen och asiaten” som han beskrev i mailet. Han är 1,65 cm och ser ut att vara ett barn men är 23 år. Jag smyger mig på honom och han inleder med att gapskratta. Väldigt mysko, men väldigt bra inledning också. Jag avfyrar min japanska jag kan och han gapar munnen och utbrister sin glädje över mina kunskaper. Han talar bra engelska, tack och lov.

Vi går igenom Gamla Stan och Södermalm till Hattbaren där han köper sin studentmössa. You have so tjockt hår, säger expediten och jag översätter till Yusuke som han heter.

Vi, eller snarare han med sin ENORMT tunga resväska dragandes på kullerstensgator, kämpar vidare till Zum Franzisken eller vad den heter i Gamla Stan för att äta lunch. Enligt hans tjocka resebok om Sverige är den restaurangen billig (?!?). Detta stämde ju förstås inte alls, restaurangen i den delen av stan är inte billiga överhuvudtaget. Takai (dyrt), säger jag och han och vi går vidare. Vi äter i Kungshallen istället. Han, pyttipanna (som han tyckte var hur roligt som helst att säga), och jag en smörremacka. Vi diskuterar svensk & japansk musik och våra olika kulturer. Jag försöker få honom att säga ”Chrille” men det går inte ALLS. Det var TOTALT omöjligt för honom (?!?). Han betalar lunchen för oss båda och vi går vidare. Han berättar att han ska spendera natten antingen i ett fängelse eller i en båt kallad af Chapman. Jag vet inte om han valde den där båten att övernatta i. Förresten, han var väldigt tokig som åkte tåg från Kiruna till Lund (!!!) i 18,5 timmar!!! Tydligen fick han choklad av en snäll tant bredvid dock när hon fick reda på hans tågtid, lyckligt nog (detta fick mig att fundera på om denna tant kanske trodde att han, med sin korta längd, kanske var ett barn som behövde tröstas med choklad). 

Vi stannade här vid Monteliusvägen där han fotade, jag fotade honom och kameran fotade oss. Bilder kommer upp sen!

Under tiden vi går runt pratar vi och jag märker snabbt att jag måste tala a r t i k u l e r a d  engelska så att han förstår. ”How” förstår han inte alls så det blir väldigt knepigt att försöka hitta på ett synonym till det ordet. ”What do you like about Stockholm?” blir ”What time is it?” för honom. ”Big” blir ”Biggu”, ”Starbucks” blir ”Stabaa”, ”Slussen” blir ”Sulusurun”. Men hans engelska var väldigt bra för att vara en japan, kan jag säga!

 

Efter fem timmar är det dags för mig att gå vidare till fadern min i Solna men Yusuke vill först ge mig något. Han vet om att jag gillar Starbucks och packar upp först en fin papperskasse från Starbucks (bara det är bra nog!!!) och sedan en otroligt fin termoskopp med Kyoto-motiv. Jag blir otroligt glad och tacka honom. Tänk vad snällt av honom! Jag hade ju inte förväntat mig det liksom! Och detta är precis vad jag behöver faktiskt då jag har letat efter en. 

Vi skiljs åt och lovar varandra att ses igen, nästa gång i Osaka där han ska guida mig. 

Hade jag inte termoskoppen skulle jag inte ha förstått att detta har hänt. Resterande kvällen spenderades i Solna med familj och en ASROLIG Petra Mede. Herregud, man kan ju inte få nog av henne. Aja.

 

 

Fredag recap

Jag for iväg till Gävle över dagen för att hälsa på familjen och vänner. Jag träffade bland annat Jessica som har trotsat finanskrisen och varslandet med sitt nyvunna jobb på en exklusiv klädbutik i en galleria. Now that’s something!

Det blev middag på en kinesisk restaurang vid Södermalmstorg. Bilresan gick så fort hem. 1,5 timme är kort tid för mig nu när jag är van vid en timme från dörr till dörr Handen – Näckrosen. Jeez.

Paarty!

Sov tre timmar idag. Väcktes halv sju idag för just idag skulle vi ha en jätteintressant föreläsning med en Mårten från DN. 

Men nej.

Kommer dit och får höra att han är sjuk. Men tack liksom. Fast jag hängde inte läpp för det utan for till Studentpalatset med två andra JMK:are. Sen lunchade jag med fadern min.

 

Hittade en kursbok idag som jag behöver till tentan men den kostar 207 kronor och är helt på engelska och vi måste läsa allting också. Vill inte.

 

Fest ikväll. Är så sjuuukt trött nu, men då låter det som det blir världens spontanaste kväll alltså. I am buckled up. Förfest på Östermalm, sedan till Mariatorget på Södermalm för att sparka in nya elever. 

 

Nu fick jag en lust att klä mig i det vitaste skräpmodet  jag kan. White trash that is.

 

Fast näe. Det är för Karlskrona det.

Spontant biobesök: De Ofrivilliga

 

 

Ikväll blev det ett spontant biobesök. Det gillar vi, så spontant och så Christoffer. Eftersom ”De Ofrivilliga” inte finns att ladda ner än (ja, jag är ju ett barn av min tid!!!) och jag var intresserad nog av denna film, kände jag mig manad att spendera första jullovsdagens kväll på Söders bio med filmen ”De Ofrivilliga”. 

Jag har bara hört gott om denna film som står ut i konkurrensen då den är lite annorlunda; små klipp med situationer, en kameravinkel i varje scen och man ”hoppar in” i varje scen. Någon recension sa att man kunde känna igen sig själv i alla scener, och jag håller med det fast inte i alla då jag är ung. Filmen är obehaglig. Ja, obehaglig på det tysta sättet, ja nästan lite ”pinsam tystnad-obehag”. När filmen var slut var alla tysta och det var en liten tryckt stämning som om alla kände sig utpekad. Man nästan vågade inte tala med varandra i risk för att låta som i filmen…

Scenen med fjortisarna som posar framför datorn i programmet ”Photobooth” känner jag speciellt igen ifrån min förra skola på Media med alla Macdatorers webbkamera…

Det som var bra med olika korta scener var att man då kunde fokusera mer på grupptrycket, hur det egentligen är och hur vi reagerar. Jag tycker sådana här filmer är jättespännande för det är verkligen Sverige i ett nötskal med alla normer och moral vi har här. Speciellt nu när jag snart ska lämna landet blir detta mer aktuellt för mig.

 

Det var lustigt i filmen som börjar med introt där en ambulans åker igenom Södermalm, och just förbi den biograf vi då sitter i haha!